Makten i Halmstad tycks utgå från de styrande kommunråden och dess tjänstemän. På annat sätt kan man inte tolka det då man i dagsläget tycks ta beslut som går emot vad många medborgare tycker.
När jag flyttade till Halmstad 1984 var mitt uppdrag att försöka införa demokrati i det kommunala bostadsföretaget HFAB. Det första steget var att kontakta de politiker som satt i HFAB:s styrelse. Jag minns att socialdemokraterna Bertil Thorbjörnsson, Stig Andersson och Jan Andersson var mycket intresserade. Även folkpartisterna Assar Persson och Sven-Uno Svensson gillade vad de fick höra.
Ett avtal ingicks om att försöka genomföra detta. Med tiden innebar detta att tusentals hyresgäster besökte våra möten. Fyrtio olika lokala Hyresgästföreningar bildades på de olika bostadsområdena. Jag minns att ett år besökte jag nära tvåhundra möten, ibland två möten samma kväll då lokalen blev fullsatt.
De lokala hyresgästföreningarna träffade områdets chefer för att diskutera skötsel, underhåll och framtidsplaner. Vi var dock noga med att vid större förändringar skulle det finnas minst 51 procent underskrifter från lägenhetsinnehavarna. Resultatet blev förvånansvärt bra. Underhållskostnaden sjönk så pass mycket på grund av att man blev medveten om dess kostnader så att HFAB fick friställa både målare och snickare. Även förstörelsen på området sjönk. Jag minns att det på Andersberg minskade med motsvarande 100 000 kronor på ett år.
Vår verksamhet blev så berömd att vi ett år fick ta emot 32 studiebesök från andra kommuner. Själv fick jag resa runt från Malmö upp till Sundsvall för att informera om avtalet och verksamheten.
Tyvärr så kom det in nya styrelseledamöter i HFAB och avtalet avslutades. De nya politikerna verkade vara mer intresserade av att HFAB:s hyresgäster skulle betalade en avkastning till kommunen i stället.
Lars Broman
LÄS MER:Höjda vinstkrav tvingar HFAB att sälja 175 lägenheter