2022 saknas relevant kunskap för funktionsnedsättningar i allmänhet. Politiker, strateger, handläggare och tjänstemän slåss alla om att hitta lösningen för att hitta sysselsättning för den som inte kan ha ett vanligt arbete.
Man slussas runt bland den ena stödanställningen efter den andra. Arbetsförmedlingen tycks tro att funktionsnedsättningen ska ”gå över” och att personen i fråga på något mirakulöst sätt ska ha blivit normalfunktionell efter den tidsbegränsade stödinsatsen.
Visst utvecklas alla människor och kan bli bättre på saker och ting och med rätt pedagogisk stöttning kan man bli bra på vissa uppgifter, men alla kan inte ta sig in på den vanliga arbetsmarknaden.
I många handlingsplaner från AF står det ”kartläggning och rehabilitering”. Låt mig förklara ordet rehabilitering - ”Med rehabilitering menas att återskapa förmåga genom insatser till personer som skadats senare i livet genom olycka, sjukdom etcetera”. AF ska alltså återskapa en förmåga som aldrig funnits!
Vi har sett det innan när Försäkringskassan anser att den som är dödssjuk visst då kan arbeta eller att ben ska växa ut hos trafikskadade.
Vad tror AF ska ske? Att en ny förmåga som aldrig tidigare funnits plötsligen ska uppstå? En egen handläggare kommer heller inte på tal utan man ska tvingas dra sin historia på nytt vid varje enskilt tillfälle. Många gånger handlar det dessutom om personer som har telefonfobi och andra svårigheter. I sin enfald kan man ju tro att den nya handläggaren faktiskt har läst på om personen, men tyvärr inte. Då hänvisar man till sekretessen.
Jag läste en slående kuggfråga i tidningen FUB som lyder ”Hur många strateger, handläggare och tjänstemän krävs det för att skapa en vettig sysselsättning för den som inte kan ha ett vanligt jobb?"
”Svaret är: Det kan de inte. De enda som får jobb i den här cirkusen är politiker, handläggare och tjänstemän.”
Stina Isaksson (SD)
Sverigedemokraterna Hylte