Något som ofta ifrågasättes är att vi har för låg ekonomisk tillväxt för att tillgodose vår produktion och konsumtion, eller snarare överproduktion och överkonsumtion.
För detta krävs mycket stora energiomvandlingar som man fråga sig, för vem eller till vem? Energi finns i princip obegränsad tillgång på eftersom energi inte kan skapas eller förstöras, endast omvandlas. För detta har man sedan lång tid tillbaka valt den i särklass sämsta metoden både sett till verkningsgrad och andra problem.
Metoden som i hög grad används är kärnklyvning, så kallad fissionskraft. Nu när "baksmällan" kommer är det många så kallade "experter" som kommer med nödlösningar.
För närvarande finns det ett stort behov för slutförvaring av det så kallade atomavfallet på grund av resursbrist av mellanförvaring. I denna minst sagt prekära situation föreslås det slutförvaring i berggrunden. Detta känns tydligen tryggt för en del, "om inte"? Eller som vissa tycker att skicka iväg det ut i rymden, kanske säkert, "om inte"?
Beträffande kärnkraftens användning varnade sakkunskapen (Albert Einstein, Hannes Alfvén) redan vid atombombens tillverkning, när man såg dessa förödande krafter släppas loss. Att använda denna metod för "fredlig konsumtion" av energiomvandling kommer att skapa problem som ej går att förutse inom en överskådlig framtid.
Kvar finns också reaktorerna som skall saneras, men dessa skall kanske bergrundförvaras?
Två saker är jag säker på: 1. Slutnotan för en epok av kärnkraft kommer aldrig att kunna presenteras. 2. Förnyelsebar energi är det enda som klimatet kommer att klara av i framtiden.
Till sist en fråga: Vill vi eller ska vi till varje pris ha en ekonomisk tillväxt? I så fall för vem och till vem?
Sven-Bertil Roslund, oberoende existentialist