Samtidigt är de flesta, öppna, toleranta, tar intryck. Så skapas en levande, föränderlig och hållfast svensk kultur.
SD:s återkommande krav är assimilation. Människor med annat kulturellt bagage skall ingå i en ”genuin äktsvensk” kultur eller hålla sig för sig själva. ”Kulturblandning” och ”multikulturalism uppfattas som hot mot samhället, upplösning av vår identitet.
Björn Söder talar om kulturell separation och slutna kulturkretsar, Mattias Karlsson talar om kulturkamp i en ödesmättad tid.
Invandrade svenskar vill SD skedmata med en stadig portion ”äkta” svenskhet.
Låt SD filtrera bort alla de utländska influenser som smittat vår kultur!
Bort med potatis, ris och pasta. Bort med pizza, varmkorv, ketchup och bostongurka. Oj, kåldolmarna! Bort med yoghurt, kaffe, te. Gröt med surlingon och salt sill är gott men länge?
Eller polka, schottis, tango och vals! Vit maktmusik: bort med rock, pop och jazz.
Jimmie, det blir ju knappt något kvar på fatet! Tomt, trist.
Varför? Det handlar om makt, förakt, om att vara herre på täppan! Inte kulturen i sig!
Sverige har aldrig konfronterats med de starka pronazisiska, rasistiska stämningar som fanns kvar efter kriget. Partier med sympati för dessa strömningar har levt vidare. 1988 bytte det största av dessa namn till SD. Sen tog ett yngre garde över partiet och har fått stöd i senaste valet från en sjättedel av väljarna.
SD ter sig som en ansad, stylad växt som lever med sina rötter i populism, kulturell separatism, främlingsfientlighet, längtan efter en drömd svunnen guldålder.
Jimmie, utan dessa idéer vad händer då med ditt parti ?
Det skulle vissna ner, som förut sakna svar på verkliga problem i en verklig värld.
Jimmie, skulle ni utveckla rottrådar som nyfikenhet, tolerans, öppenhet, skaparkraft, frihet?
Bli en del av det levande i dagens svenska kultur!
Lycka till.
Nils Werner
Halmstad