Problemet med statligt guldregn

Det är lätt upprörande att ta del av Ann-Charlott Mankells (M)komplexa glädje över att sju äldre av kommunens 1000-tals personer i behov av olika stöd, ges möjlighet att på egen bekostnad under en vecka vistas på Rhodos.

ANNONS
|

Replik. Apropå artikeln ”Fem miljoner ska sätta guldkant på äldres vardag”, 30/8.

Känns nästan lite ironi efter denna sommarens värmebölja som lett till stora problem för många äldre. Visst ska medföljande personal ha lön, vikarier ska tillsättas detta enligt HP 95 000 kronor, en del av de 5 miljoner i statligt stimulansbidrag.

Att sätta guldkant på vardagen för kommunens äldre är ett viktigt åtagande, när de grundläggande mänskliga behoven är tillgodosedda. Att satsa på vardagsrehabilitering för varje äldre-äldre kommuninvånare är inget som kan samlas och sparas, utan det handlar om att utbilda personal förstärkta med sjukgymnaster för den dagliga rehabiliteringen och vardagsträningen. Här saknas massor inom dagens vård och äldreomsorg.

ANNONS

Här finns en del av problemet med statligt guldregn på ett antal miljoner. Det dimper ner pengar, ett antal projekt ska startas, som i de flesta fall måste avslutas när tilldelade pengar är slut. Att satsa på handledning och utbildning av vårdpersonal inom hemtjänst och omsorgsboenden stärker många äldres vardagshälsa och ger en förlängd projekteffekt.

Personalfrågan är en viktig förutsättning för en god vardagsrehab. Vi bör inte ha barn (under 18 år) som anställda inom de äldres vård och omsorg, även om det betalas med stimulansbidrag.

Satsa i stället på att öppna för att ge ungdomar inom gymnasieskolorna möjlighet till feriearbeten. Kan också vara de ungdomar som gärna finns inom äldreomsorgen som stöd vid lägre bemanning, lördagar och söndagar.

Stimulanspengar från staten är skattepengar som vi alla har bidragit till. De bör därför användas så att så många äldre som möjligt får en bättre, tryggare och gladare vardag.

Ingeborg Oléni

sjuksköterska

tidigare landstingspolitiker och gruppledare

ANNONS