Nytt decennium med hopp om en ny tidsanda

”Det får aldrig hända igen”. ”En sådan situation får vi inte försätta oss i en gång till”. Vad var det för mörka minnen som under året kom ikapp några av våra ledande politiker och som plågade deras samvete?

ANNONS
|

Bild: Jonas Ekströmer/TT

Var det konferensen i Évian 1938 där Sverige tillsammans med övriga Europas länder sa nej till att ta emot judiska flyktingar? Då Sveriges delegater varnade för att det kan hota välfärden och skapa antisemitisk stämning i landet om ”dom” kommer hit.

”Judefrågan” måste lösas gemensamt, men utanför Europa, vi kan inte göra mer än något annat land, löd vårt budskap. Sex år senare var sex miljoner judar mördade.

Eller var det minnet av den pinsamma lögnen att det 2019 bedömdes riskfritt att skickas till Afghanistan, där ingen utomstående vågar röra sig utan bepansrad eskort?

Nej ingetdera! Det som åsyftas är när landet 2015 under den värsta flyktingkrisen sedan andra världskriget öppnade sitt hjärta för människor på flykt. Ett modigt beslut som åtnjöt den anständiga världens respekt men som äventyrade den politiska karriären och makten.

ANNONS

Vi minns med stolthet tillfällen när landet vågat gå före och visa vägen. När Sverige omnämnts som tredje världens store vän, när solidaritet var ett kännemärke för vårt land

i kampen mot fattigdom och förtryck. När Nelson Mandela framhöll Sverige som föredöme i kampen mot apartheid.

Vad vill vi att kommande generationer ska läsa om oss i framtida historieböcker? Dagens tidsanda innebär att den som inte kopplar alla samhällets problem med invandring måste löpa gatlopp. Humanitet ställs utan skam mot realpolitik.

Låt oss under det nya decenniet återupprätta människovärdet och höja blicken bortom opinionsmätningar och se något längre. Vi är alla en del av ett större sammanhang, ”no man is an island”, för att citera John Donne. Dag Hammarskjöld skriver i ”Vägmärken”: ”Pröva icke vart varje ditt steg för dig: Endast den som ser långt hittar rätt”.

Göran Lund

ANNONS