Ja, det är tufft för strandpipare som försöker häcka på sandstränderna. Jag tror i och för sig inte att det är lösspringande hundar som är det största bekymret utan snarare att det är mänsklig aktivitet ö.h.t. som är den största faran. Människor tycker om att promenera längs våra vackra stränder och vid de första varma vår-försommardagarna invaderas stränderna av soltörstande människor som inte tar hänsyn till att fåglarna har inlett sin häckning, vilket leder till övergivna bon. Att man kallar områdena för naturreservat förändrar inte saken. Man skulle kunna tro att ordet naturreservat borgar för ett område där naturen får vara ifred. Så är icke fallet. I stället ser man åtminstone på naturfagra ofta strandnära naturreservat en kraftigt ökad mänsklig aktivitet. Man har ofta gjort i ordning grillplatser där människor leker och stojar och väsnas i största allmänhet. Förekomst av joggande, mountinbikeåkande eller bollspelande människor är det heller ingen större brist på.
Vad beträffar lösspringande hundar är det naturligtvis alltid ägaren som har ansvar för hur hundarna uppför sig. Allmänt sett älskar jag hundar och blir väldigt glad när någon hund vill komma fram o hälsa på mig. Att man är rädd för att hundarna ska skrämma barnen är överdrivet. Fråga i stället hundägarna om era barn får klappa deras hund så att barnen får lära sig att umgås med hundar på ett naturligt sätt. Dock finns det hundar som i kombination med olämpliga ägare inte är att lita på. Jag skulle gärna se att man införde någon slags licens för hundägare som nödvändigtvis måste ha stora s.k. kamphundar att stoltsera med. Rätt skötta är även dessa hundar underbara varelser. Och snälla föräldrar: låt bli att projicera era egna rädslor på era barn utan lär dem att umgås med och ta hänsyn till andra varelser. Säg till dem att man inte nödvändigtvis måste avliva måsar om de skulle råka ha bon nära dagis. Måsar med ungar kan uppträda hotfullt men är aldrig farliga.
Men kära strandpipare: De vackra sandstränderna bör ni i största möjliga mån undvika så länge även vi människor har samma smak. Ett alternativ är naturligtvis att inrätta zoner som ej får beträdas under häckningstiden. Svårt att efterleva för en del kanske.
The Observer