Jag är dessutom lärare på Andersbergsskolan i Halmstad. En skola full av liv, glädje och engagemang från alla håll. Från ledning, lärare, elever, och alla vuxna på skolan. Jag har arbetat här i fem år. Det har såklart inte varit utan utmaningar. Men vilken skola har inte det?
Men vet ni, jag behöver vara ärlig här och hämta något från min verklighet. När jag lämnat Andersberg för simskola, studiebesök och så vidare, så är det våra elever som sägs vara den bästa gruppen. Jag vill att ni ska veta det, ni som inte är med, ni som tror på motsatsen.
Vet ni, att varje dag möts jag av kramar, nyfikna frågor, viljan att bli något när man blir stor, om fred, drömmar om att gifta sig, bo i villa, om att duga, skriva rätt i svenskan, ha en fin bil, få bra betyg och drömmen om att alla ska vara lika värda.
Jag möts också av en omtanke om mig utan dess like. Ja, de dukar till och med av efter mig i matsalen. Du skulle sväva om du fick känna på detta. Jag lovar!
Jag vill skriva detta så att ni kan förstå och sluta med fördomar om dem med, enligt er, fel postadress.
Jag hoppas och vill tillsammans med alla andra här lägga grunden för en framtid där alla får en chans utan fördomar att förverkliga sina drömmar, att bli trodd på, sedd och omtyckt för den person de är, inte för vilka problem du hört talas om finns på Andersberg.
Jag vill kämpa och jag respekterar människors olika åsikter men låt inte mina elever drabbas och mötas av dina åsikter i form av fördomar och viljan till fortsatt segregering.
Min dröm är att när vi vågar mötas, bygga broar skolor emellan, att just ditt barn ska komma hem till dig och berätta om sin nya bästa vän från Andersberg. Att mina elever ska komma hem till dig, ditt öppna hem och famn, krama dig och tacka för dina goda köttbullar och erbjuda sig att ta disken.
Andersbergselever, jag älskar er!
Fröken