Gårdsförsäljning uppfattas lätt som en gullig verksamhet på en liten bondgård. Men det gårdsförsäljningsutredningen föreslår är i själva verket försäljning av öl, vin och sprit på producentstället, oavsett om fabriken är belägen på landsbygd, i tätort eller i storstad.
Av folkhälsoskäl har Sverige ett undantag från EU:s regelverk – detaljhandelsmonopolet för försäljning av alkoholdrycker till allmänheten, som upprätthålls av Systembolaget. Monopol handlar om ensamrätt. Om försäljning tillåts av andra än den som har monopolet finns inte längre Systembolagets ensamrätt kvar. Fabriksbutikerna skulle dessutom bara få sälja sina egentillverkade drycker, vilket innebär en positiv särbehandling på bekostnad av andra tillverkare. Det gillas inte av EU.
I utredningens direktiv framgår att uppdraget var att ta fram ett förslag om gårdsförsäljning utan att Systembolagets monopol hotas och att förslaget inte innebär en försämrad folkhälsa. När utredningen i sin egen konsekvensanalys konstaterar att förslaget förväntas leda till just försämrad folkhälsa frångår den sitt uppdrag. Det är också troligt att monopolet skulle falla i en EU-rättslig prövning om gårdsförsäljning införs. Då blir det i praktiken fritt fram för alkoholförsäljning.
Den seriösa forskningen är enig. Alkohol är inte en vara vilken som helst. Ökad tillgänglighet leder till ökad konsumtion. Därpå följer ökade skador och ökade kostnader. I dag uppgår kostnaden till 103 miljarder kronor. Vem betalar den höjda notan? Kanske Centerpartiet, som ju är stadda vi en god kassa? Och vem tar ansvaret för det mänskliga lidande som följer?
Gårdsförsäljningen har utretts två gånger tidigare. Även denna tredje utredning bör förpassas till papperskorgen.
Leif Arne Gustavsson, IOGT-NTO