En annan sida av skolmatsfrågan

Jag är en av alla kockar som står i köken och lagar mat till era barn runt om i skolorna. Det som gör mig lite oroad är hur ni vårdnadshavare väljer att se på det här problemet att maten tar slut.

ANNONS
|

Replik. Apropå insändaren ”Ska de riskera att bli utan mat?”, 13/9.

Så jag tänker helt enkelt att jag vill ge er en annan sida och förhoppningsvis så kan ni prata med era barn.

Det som jag upplever i dagens samhälle är egoism, ett ”bara jag får, så spelar de ingen roll om ingen annan får”. I detta fall tror jag inte det handlade om att de fanns en begränsning på maten.

Men många gånger är det faktiskt så, det behöver sättas upp en begränsning för att alla barn ska få mat. Begränsningen är absolut inte orimlig, det är helt enligt SLV:s rekommendationer att barn i just den åldern som de berörs ska få i sig genom en lunch. För det är just det som det är. En lunch.

ANNONS

Det skolan ska förse barnen med är en viss procent av det dagliga intaget, det vill säga att till den största delen så ska det faktiskt vara på hemmaplan som barnen ska få den största procenten i intag.

Så jag måste ändå fråga – hur näringsrik kost gör ni till era barn?

Åter till problemet.

Då tänker ni, varför lagar ni inte mer mat så att alla elever får mat?

Kort och gott stavas det ekonomi. I slutändan så handlar det om pengar. Ökningen av specialkost och ”önskekost” som är betydligt dyrare om man ser till personalkostnad och inköp så kan vi konstatera att de blir inte jättemycket över. Lägg då till att vi satt en begränsning på åtta köttbullar men hälften av eleverna tar minst tio köttbullar.

En lösning är mer pengar. Vilket är rätt långsiktigt enligt mig. Det andra är väldigt enkelt – att vi informerar våra barn att man följer begränsningen som är satt med åtta köttbullar och om man är mer hungrig kan man äta sås och potatis eller till exempel knäckebröd så hade all mat räckt.

Så alla ni som läser detta. Prata med era barn att tänka på alla sina kompisar också. En köttbullstävling är kanske inte så rolig längre om man förstår att hälften av alla som sitter runt bordet får inte mat för att jag åt upp deras.

ANNONS

E.

ANNONS