I en insändare den 1 juni 2021 pekar Musab Rashid på fördelarna med sharialagar. Skribenten har helt rätt i att Sverige var sent ute med rösträtt för kvinnor och mycket på grund av kraftigt motstånd från dåtidens moderater.
Vi får sedan veta att kvinnor på Arabiska halvön har haft rösträtt i 1500 år som en följd av de sharialagar som introducerades av profeten Muhammed och hans följeslagare. I dag omfattar Saudiarabien huvuddelen av halvön. Kungariket grundades den 20 september 1932 genom en sammanslagning av Hijaz och Najd.
Redan 1744 hade klanen Al Saud försökt lägga under sig stora delar av halvön och efter diverse misslyckanden nådde man målet 1932. Den nuvarande saudiske monarken Salman bin Abdulaziz Al Saud har titeln De två heliga moskéernas tjänare varför man kan förutsätta att han är kunnig om de sharialagar som i kombination med modernare lagstiftning gäller i kungariket.
Den 11 december 2015 rapporterade Sveriges Radio att man i Saudiarabien skulle genomföra de första lokalvalen där kvinnor fick rösta och ställa upp som kandidater. Det är tveksamt om detta stämmer överens med påståendet att sharia har erbjudit kvinnlig rösträtt i Hijaz, med de heliga städerna Mecka och Medina, i 1500 år. Att så inte har varit fallet under de senaste 100 åren, då området har styrts av klanen Al Saud, torde vara uppenbart.
Redan på 1200-talet reformerade Birger Jarl arvsrätten för svenska kvinnor. Huruvida detta var sent får stå för Musab Rashid.
Diskussionen om sharialagarna leder oss in på konflikten mellan teori och praxis. Det är helt uppenbart att sharia tolkas på helt olika sätt av olika muslimska grupper och det gäller i högsta grad även synen på och behandlingen av kvinnor i flertalet länder med huvudsakligen muslimsk befolkning.
Vi kan nog alla skriva under på att ”Den bästa bland er är den som behandlar sin fru på bästa möjliga sätt” är ett bra agerande. Kanske skulle man kunna förtydliga att detta borde gälla alla medmänniskor och inte bara hustrur.
Manama