Replik. Apropå insändaren ”Vi måste överge galenskapen”, 11/8.
Men det allvarligaste är när de hanterar statistik. Den lag om otillåten konsumtion av narkotika som de åberopar tillkom 1988.
Narkotikarelaterade dödsfall var inte ovanliga före 1988. Men framför allt: Införandet av lagen medförde ingen ökning. Den kraftiga ökningen kom först 2005 då Socialstyrelsen expanderade tillgången på opioider inom narkomanvården och samtidigt släppte tidigare restriktioner. Där finns sambandet. Det har ingenting med lagen att göra!
De båda ungdomspolitikerna saknar en lösning på narkotikaproblemen i samhället. I stället haglar det i deras inlägg av invektiv mot den som pekar på orsakerna till problemen och kan visa på hur man förebygger problemen.
Vad som saknas i ungdomspolitikernas sakframställning är konkreta kunskaper om problemen. De tror att människor med psykisk ohälsa eller andra problem är destinerade till att bli narkomaner. Det är alldeles fel. Man blir inte narkoman, om man inte börjar använda narkotika. Likt en epidemi sprids beroendesjukdomen från en etablerad narkoman till en nybörjare, oftast i nära relationer. Den etablerade narkomanen är inte oskyldig till spridningen av missbruket.
Det är en helt annan sak vad som händer med en kronisk narkoman, som gör ett kortare eller längre uppehåll i sitt missbruk. När missbruket återupptas har kroppen hämtat sig och tål inte lika stor dos som tidigare. Den som tar en lika stor dos som förra gången kan råka ut för en dödlig överdos. Detta är väl beskrivet i forskningslitteraturen som jag citerade i mitt förra inlägg. Den dödliga överdosen bygger på narkomanens misstag. Det har ingenting med lagstiftningen att göra.
Till Carl-Johan Bonde och Angeline Eriksson vill jag instämma i Gunnar Heléns uppmaning för länge sedan: Gå hem och läs på fakta!
Rolf Bromme
journalist och författare