Efter åtskilliga turer bildade S och MP regering med C och L som ”samarbetspartier” och med krav att inte heller V skulle få något inflytande.
Sverige styrs nu av en minoritetsregering där MP, som i flera mätningar med möda nått upp till riksdagsspärren (4 procent), utövar utpressning på S som för att få vara kvar i regeringsställning är beredda till stora eftergifter även i ”hjärtefrågor”. C och L som i ett antal mätningar inte nått upp till riksdagsspärren, agerar även som opposition mot regeringen beroende på sakfråga. I dagarna hotade V med misstroendeförklaring som få tar på allvar. Tre partier är beredda att stödja V, inte med anledning av sakfrågan, men för att man ser chansen till nyval.
En regeringsbildning med enda målsättningen att förhindra inflytande från andra demokratiskt valda partier minskar förtroende för riksdagens sätt att arbete. Innebär bland annat bristande handlingskraft, ineffektivitet och avsaknad av långsiktiga mål. Man kan även ifrågasätta om det lever upp till regeringsformen - att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är folkets främsta företrädare.
Partiledardebatten i SVT Agenda den 11/10 visade återigen med önskvärd tydlighet att det enda man som väljare kan vara säker på är att det inte finns någonting man kan vara säker på!
Besviken