Replik. Apropå insändaren ”Personalen ringer inte föräldrar för småsaker”, 25/4.
Skolan i dag lämnar inget utrymme för den som är annorlunda, för den som inte passar in i den fyrkantiga mallen som är designad för alla. Skolan i dag är slimmad, i budgeten inryms inte längre assistenter till alla de elever som hade haft nytta av en. Finns det överhuvudtaget en resurs, så ska den i dag delas på flera elever. Det heter att ”vi arbetar inte på det sättet” eller ”vi tror inte på en till en undervisning”.
Även att kasta saker, välta stolar och bänkar är kommunikation från barnet. Någonting har fått det att bubbla över, och alla bubblor måste ta vägen någonstans. Ett barn som inte får den förståelsen eller den tiden, hjälpen som hen behöver, kan vara orsaken till en sådan frustration. Ett barn som slåss, bits, sparkas och kastar saker, mår inte bra. Det barnet har också rätt enligt skollagen att utifrån sina förutsättningar få den hjälpen som hen behöver för att klara skolan.
Det är skolans skyldighet att ha den personal som krävs för att ”Kalle” också ska kunna gå i skolan. Nej, övriga elever ska inte behöva vara rädda med en klump i magen, men det ska inte ”Kalle” heller behöva vara. ”Kalle” känner sig frustrerad för att han inte förstår hur uppgiften ska göras, ”Kalle” känner sig dum och förstår inte varför alla andra verkar ha det så lätt?
Nej, vi funkisföräldrar kan inte lösa skolans problem med resurser, att hämta hem vårt barn löser inte skolans situation och gör det framförallt inte lättare inför nästkommande skoldag. Det är så man skapar hemmasittare.
Stina Isaksson politiker SD och funkisförälder
LÄS MER:Vad tänker ni göra åt detta?