I 50 år har jag varit verksam i sydsvenska skogar. Det ger erfarenhet och eftertanke. Det har varit en tid av stora förändringar. Många åsikter har hörts. Fakta har inte alltid varit vägledande.
I stället har känslor, politisk korrekthet och idealitet fått styra – precis som i dagens skogsdebatt. Den kortsiktigheten är orsaken till många av dagens problem.
I brist på fakta blir myter till sanningar. I dag kan jag höra: ”Det saknas död ved, det fanns mer död ved förr”. Men för 100 år sedan fanns mycket lite skog i Sydsverige. Torp och verksamheter behövde bränsle. Allt brännbart togs till vara, som vindfällor, torrträd och grenar. Ännu på 1970–1980-talen frågade man om man fick hämta bränne. Det har aldrig funnits så mycket död ved som i dag.
Det kortsiktiga perspektivet kring skog verkar också ha gjort att många av statens tvära kast under 1900-talet är glömda. Trots att trenderna har avlöst varandra.
På 1970-talet kom 5:3-skogarna. Lågproduktiv skog och hagmark skulle planteras med främst gran. Tack och lov upphörde lagparagrafen. I dag leder sådant till åtal!
På 1980-talet fick jag en utmärkelse för väl utförd skogsdikning. Tio år senare fick jag dagsböter för samma jobb. Synen på god skogsvård ändras snabbt!
Skogsdöden kom i slutet av 1970-talet med kådflöden längs granars stammar. Stora rubriker och dödsrunor för granskogarna. Media och kortsiktiga politiker ansåg detta vara något nytt och bortsåg från all erfarenhet.
Sanningen var att det tio år tidigare var snabba temperaturväxlingar, från 10 grader till –22 grader på fem dagar. Trädens vattenfyllda celler sprängdes av kylan och kåda rann ut. Envar praktiker kunde förutsagt detta!
Mode finns även inom skogsbruket. Kontinuetsskogsbruk är ett nytt mode som innefattar den gamla blädningen och luckhuggningen. År 1969 minns jag hur en professor pekade ut en östgötsk skog som var resultatet av blädningsbruket från början av 1900-talet. Omdömet var ”förfärligt”. Det ansågs vara en estetiskt och ekonomiskt dålig skog. Men nu ska historien upprepas. Skogsstyrelsen menar att de starkaste individerna skall huggas bort. I all annan avel och beståndsutveckling gäller det motsatta.
Luckhuggning, ett annat påhitt, ger mängder med vindfällen, olönsam avverkning och onödiga körskador. Manuell avverkning och hästkörning är trivsamt nostalgiskt men helt orealistiskt i dagens samhälle!
Samtidigt är det viktigt att också se allt positivt som har hänt i skogen under 50 års tid. Som krav på naturvårdshänsyn och skydd av vattenmiljöer. Lövdominerad skog har ökat kraftigt. Allt fler blandskogar har skapats, genom den enkla åtgärden att inte röja bort löv i gran- och tallplanteringar. Stora nya reservat har gjorts tillgängliga för allmänheten.
Har man det längre perspektivet kan man också konstatera att arter minskar, ökar, försvinner, kommer tillbaka. Skarven satt för hundra år sedan i stora antal på skären. På 1950-talet blev den sällsynt och fridlystes. Nu äter tiotusentals skarvar vardera ett halvt kilo fisk och ål per dag.
Gäss och sälar är också arter som minskar och ökar. Kanske storken, lavskrikan, vitryggade hackspetten och ejdern beter sig likadant? Tiden lär utvisa.
Jag har med stolthet deltagit i skapandet av högproduktiva skogsbestånd samtidigt som naturhänsynen getts allt större plats. Våra ansvarsfulla skogsägare kan med gott samvete lämna över välskötta skogsmarker till nya generationer.
Måtte inte kortsiktigt eller okunnigt beslutsfattande försvåra detta.
Ragnar Johansson
skogsmästare, Halmstad