HP 15/3. Att hamna i ekonomiskt trångmål är oerhört jobbigt för oss alla. Att den ekonomiska situationen blir så svår så man får utmätning av sin lön sätter inte bara sig själv i svår situation utan även den familj man har.
Förbehållsbeloppet som man får ha kvar efter löneutmätningen i dessa sammanhang bör vara så stort så man kan leva ett normalt liv. Extra svår situation får den som inte bor ihop med sina barn utan har umgänge regelbundet.
I dag kan umgängesföräldrar som har löneutmätning behöva avstå från att träffa sina barn av ekonomiska skäl, eftersom kostnader för umgänge med barn inte beaktas vid löne- utmätningsförfaranden. Det ligger inte i barnets intresse att umgänget med en förälder begränsas på detta sätt.
Enligt ett bemyndigande utfärdar Kronofogdemyndigheten årligen föreskrifter om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön med mera. Kronofogdemyndigheten utfärdar även allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet. Enligt dessa råd bör det inte göras något tillägg till normalbeloppet för kostnader för umgänge med barn som inte bor varaktigt med gäldenären.
Högsta domstolen har i rättsfall 2015 tagit ställning till om kostnader som uppstår i samband med att ett barn återkommande vistas hos en förälder ska beaktas vid beräkning av förbehållsbeloppet vid löneutmätning. Enligt domstolen bör det, när förbehållsbeloppet bestäms, beaktas att även barn som inte bor varaktigt hos gäldenären hör till hans eller hennes familj.
Kostnader som uppstår i samband med att barnet återkommande vistas hos föräldern kan inte anses ingå i normalbeloppet för vuxna. Enligt domstolen finns det därför anledning att ta hänsyn till sådana kostnader med ett schablonmässigt bestämt belopp som är beroende av omfattningen av umgänget.
Domstolens beslut går i linje med Kristdemokraternas förslag i riksdagen, det vill säga att man ska inte behöva avstå från att träffa sina barn av ekonomiska skäl, det är viktigt för barnen att få träffa sina föräldrar och det måste vi utgå ifrån.
Det finns en utredning som har föreslagit detta från 2016 (2016:81) som regeringen har tillgång till och bör därmed ha haft en möjlighet att ändra detta redan 2016.
Vi kristdemokrater har väldigt lite förståelse för att regeringen inte har lagt fram något förslag kring detta, då Högsta domstolen har slagit fast det och en utredning har givit regeringen det underlag som behövs redan 2016.
Vill man inte förändra detta så att bägge föräldrarna kan träffa sina barn?
Anser man från regeringen att bägge föräldrarna inte är lika viktiga?
Ligger barnens rättigheter så långt ned i prioriteringen så man anser det kan vänta några år till?
Vi kristdemokrater tycker det enda rätta är att underlätta för umgängesföräldrarna genom att räkna in dessa kostnader i förbehållsbeloppet, för barnens skull.
Larry Söder (KD)
riksdagsledamot