”Men när monarken tillika statschef nu hade mage att kritisera lagstiftarna, som berövat den förstfödde sonen tronföljden till förmån för den äldre systern, då blir folk lika upprörda som kungen på sitt håll.”
”Men när monarken tillika statschef nu hade mage att kritisera lagstiftarna, som berövat den förstfödde sonen tronföljden till förmån för den äldre systern, då blir folk lika upprörda som kungen på sitt håll.” Bild: Jonas Ekströmer/TT

Kungen en symbolisk statschef i mångkulturens Sverige

Har kungen tagit så starkt intryck av samhällsutvecklingen att han uppfattar sig tillhöra en av alla dessa diskriminerade minoriteter i vårt land? Det frågar sig Per Herrström med anledning av debatten om monarkin.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

ANNONS
|

Dokumentären ”Sveriges sista Kungar” i SVT väcker flera, ibland motsägelsefulla, funderingar om Carl XVI Gustaf, symbolisk statschef i mångkulturens Sverige.

Så till exempel den uppenbara orättvisa, som visas nästan dagligen rakt framför ögonen i tidningar, tv och skvallret på nätet. Ett utmanande avsteg från principen att duglighet ska styra människors utkomst och ställning i vårt land, som det föredöme för en liberal demokrati vi vill vara.

Denna övertygelse har från begynnelsen byggt vår modernitet med ståndscirkulation och vidare fram i vår tid med löftet, att ingen skulle behöva följa i sina föräldrars fotspår. Möjligheterna tycktes oändliga att välja yrke och framtid i vårt moderna och generösa samhälle med gratis utbildning. Här skulle inte finnas kelgrisar med orättvisa fördelar. Framgång på egna meriter, det enda som skulle räknas.

ANNONS

Så utvecklade landet en meritokrati och befriade sig steg för steg från kungahusets politiska makt. Någon form av balans infann sig och folket uthärdade sitt kungahus. Man skämtade om pikanta detaljer lika väl som man beundrade flärden. Men när monarken tillika statschef nu hade mage att kritisera lagstiftarna, som berövat den förstfödde sonen tronföljden till förmån för den äldre systern, då blir folk lika upprörda som kungen på sitt håll. Lika rätt för män och kvinnor också i tronföljden. Grundlagsändring i jämställdhetens namn och enligt konstens alla regler. Inte svårare än så. Fattar han inte, vår kung?

Och detta var ett verk av framsynta lagstiftare nästan fyrtio år innan tanken på en myndighet för jämställdhet fanns på dagordningen. Den etablerades först 2018 och har därefter framgångsrikt identifierat minoriteter och särintressen som lidit under orättvisa maktstrukturer ofta burna av folkflertalets vita, medelålders och heterosexuella män. Statliga och kommunala myndigheter liksom universitet och vårdcentraler har utbildats och certifierats enligt normkritiska riktlinjer. Vetenskapsråden kontrollerar noggrant att ansökningar om forskningsmedel från partikelfysiker liksom tumörbiologer har beaktat genusteoretiska aspekter i sin forskningsplan.

Meritokratin tycks också väga allt lättare till förmån för etnicitet, hudfärg, socialt kön, sexuell läggning vid rekrytering till tjänst i till exempel offentlig sektor, kulturliv, media, public service. Lägg därtill tendensen till en växande andel ”nepo babies” inom kultur, politik och näringsliv, det vill säga omständigheten att barn till framträdande personer i sådana branscher har en tendens att vinna ett visst företräde.

ANNONS

Är det helt enkelt så att vår kung så starkt tagit intryck av samhällsutvecklingen att han uppfattar sig tillhöra en av alla dessa diskriminerade minoriteter i vårt land? Nämligen släkten Bernadotte, invandrad från Frankrike för drygt 200 år sedan. Väl integrerad, men befarar nu att uteslutas ur gemenskapen i hemlandet.

Hur skulle man gå till väga för att identifiera och tillsätta en mer lämplig statschef med samma typ av symbolvärde som den nuvarande? Regeringsbeslut? Riksdagsbeslut? Allmänna val? Tv-tävling i stil med Melodifestivalen?

Mot bakgrund av allt fler inslag av identitetspolitik i vårt samhälle, liksom i andra västländer, kan man förutse stora svårigheter att vinna befolkningens samtycke för vilken kandidat det vara månde i dessa tider av social och ideologisk splittring. Därför får statschefen försöka foga sig efter sitt motto ”För Sverige i tiden”. Och svenska folket å sin sida betänka ”Som man bäddar får man ligga”.

Dessutom innebär Rysslands anfallskrig mot Ukraina ökande krav på stabilitet i vårt land under överskådlig tid. Prioriterade frågor är inre och yttre säkerhet för att värna så mycket som möjligt av vår demokrati.

Per Herrström

Halmstad

ANNONS