”I detta unika område finns möjligheterna att förvalta en yta för kultur och föreningsliv.”
”I detta unika område finns möjligheterna att förvalta en yta för kultur och föreningsliv.” Bild: Jari Välitalo

Folkparken – 100 år av demokrati och kulturhistoria

Att bevara och utveckla Kulturhuset och Folkparken är inte nostalgi utan ett sätt att förstå vår tid och lära av historien. Det skriver kulturhantverkaren Ulrika Steijner Olsson.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

ANNONS
|

Inom kort tar hela kommunfullmäktige beslut om ny detaljplan för Folkparksområdet och risken att anrika Kulturhuset rivs är överhängande.

Ett politiskt beslut möjliggör i så fall att kommunalt ägd mark säljs ut till privata företag och möjliggör exploatering genom tiovåningshus i ett kulturmiljöområde.

På kommunens sida syns uppskattade kostnader (tillhandahållna av den private fastighetsägaren själv) för renovering av Kulturhuset. Siffran går inte att bekräfta, redovisas inte då inga skriftliga underlag finns. Ett uppskattad värde av fastigheterna/marken görs som om en ny detaljplan redan gått igenom.

Samrådshandlingarna innehåller däremot massor av synpunkter som motsäger förslaget för den som tar sig tid att läsa. 65 procent av marken är i dag ägd av oss alla kommuninvånare. Som i över 160 år använt ytan för föreningsliv för kultur, sport och fritid. En yta som spelat en stor roll för skapandet av den moderna demokratin. För just här stod för 100 år sen förkämparna för kvinnlig rösträtt, en rättighet som i dag är vardag.

ANNONS

Vi glömmer fort, tar demokratin för självklar. Som engagerad i arbetet att bevara Kulturhuset och Folkparksområdet har jag träffat folkvalda och debattörer för att försöka nå konstruktiva samtal om området.

Att bevara och utveckla Kulturhuset och Folkparken är inte nostalgi utan ett sätt att förstå vår tid och lära av historien. Den som enbart ser bakåt kommer ju inte framåt, men den som utraderar sin historia riskerar även sin framtid genom historielösheten det innebär. Och framtiden vill politiken bygga i vår stad.

Men varför skall nån flytta hit? För att vi låtsas vara en storstad och premierar snabba framgångssagor, enstaka tillrättalagda parker och höghus? En likriktad mellanstad förtätad till minsta yta? Utan särprägel, anonym och modern? (Det om något är väl nostalgi, att rulla på i invanda hjulspår?) Eller för att vi är en stad med visioner, inkludering och kultur? Som varken slösar bort kulturhistoriska möjligheter eller åkermark?

I detta unika område finns möjligheterna att förvalta en yta för kultur och föreningsliv. Beläget precis bredvid floden som i dag benämns som en skiljelinje för en segregerad stad. Här borde vi alla kunna mötas i framtiden.

Inte bland tiovånings höghus som ruvar över besökarna, utan med ett renoverat kulturhus, nybyggd lokal för dans och ytor där lokal matmarknad, föreningsliv och kulturproduktion blomstrar.

ANNONS

Då förvaltar Halmstad en unik möjlighet att tillgodose behoven för samverkansytor för kultur. För den som inte förstår vikten av att värdesätta en stads kollektiva historia kan jag bara beklaga.

Jag hoppas innerligt att många i kommunfullmäktige inser vilka möjligheter som finns i stället för höghus. För den förtroendevalde som känner sig tveksam och vill gå en sväng i området, prata förutsättningar och lokalbehov för kulturproduktion finns jag och fler kulturutövare här för er.

Självklart bjuder vi på fika och ett exemplar av kommunens egen lokalutredning, Rum för X, bara hör av er!

Ulrika Steijner Olsson

Kulturhantverkare, Galleri 70

ANNONS