Alla barnen i Sverige ska gå i grundskolan i nio år. Den så kallade grundskolereformen genomfördes 1962. Med reformen 1991 är det kommunerna som är huvudman för skolan.
Kort därefter öppnades det också dörren för att starta skolor i privat regi – som ideell eller ekonomisk förening, och även som aktiebolag. Skolpengen garanterades för varje barn.
Denna reform bäddade för vinstdrivning – på skattebetalarnas kostnad. Jag minns att vi som hade startat Laholms första föräldrakooperativa förskola 1989 blev nedringda av företagssugna killar (ja, det var driftiga yngre män) efter skolreformen 1991.
”Lönar det sig, hur går det med vinsten?”, var det enda de var intresserade av. Vi blev häpna, vi hade ju bara tänkt på att engagera föräldrarna och skapa större gemenskap. Än i dag drivs skolan som ideell förening.
Sedan 1991 har vinstdrivande skolbolag blomstrat. Även i Halmstad. Privatskolor lockar med en facett av utbildningar. Små klasser och god arbetsro känns positivt.
Privatskolor kan begränsa antalet barn, de väljer. En offentlig skola kan inte avvisa barn. Går en privatskola i konkurs är kommunen förpliktigad att ta över barnen i någon kommunal skola, som bekant.
En ökande privatisering utarmar den offentliga svenska skolan, både när det gäller att utveckla den skolans pedagogiska mångfald, anställa tillräckligt med personal och minska klasstorleken. Är det rätt?
Kulmen har nåtts med Internationella engelska skolan (IES), ett riskkapitalbolag som säger sig vara en internationell skola, men internationellt är lika med anglosaxiskt för IES. Engelska språket och kulturen riskerar att göra Sverige till ett koloniland.
Samhällets gemensamma huvudspråk är svenska sedan språklagen beslutades 2009.
Sverige har förändrats sedan 1990-talet. Många språk och kulturer har blivit hemmastadda i landet. Alla språken är viktiga. Man lär sig inte bara själva språket utan också en annorlunda kultur. Ju tidigare desto enklare, barnen härmar!
Vi sjöng, rabblade verser och tecknade på engelska och franska när jag var sju år. Det var i tyska Waldorfskolan. I grannstaden var det engelska och ryska. Där fanns lärare med motsvarande språkkunskaper.
Den svenska skolan bör vara statlig med svenska som huvudspråk och inkludera många andra språk. Så tidigt som möjligt.
Ett tyskt exempel är flyktingbarnet Saša Stanišić för mig, född 1978. Han gick på Internationella Skolan i Heidelberg.
Stanišić skriver på tyska och är i dag en prisbelönad tysk författare med sin serbisk-kroatiska härkomst i bagaget.
Susanne Gerstenberg
medlem i Språkförsvaret