Jag ser hur politikerna (det sovande folket) nu vaknar upp ur sina grottor. Det börjar närma sig val gubevars. Då måste man som folkvald visa sina färdigheter, visa sig värdiga sina stolar.
Så, jag tänkte bara så där lite i förbigående berätta om några lustiga samhällsföreteelser, som lätt glöms bort i det totala mediebruset.
Naturligtvis är skola, arbete och sjukvård de viktigaste beståndsdelarna i vårt samhälle. Det förstår även jag. Men vad jag inte kan förstå, är vad Sverige gör med alla oss som har gått ut skolan och arbetat färdigt i livet.
Vi, som avslutat några aktiviteter i livet, kallas i dag med ett samlingsnamn för pensionärer. Visserligen är vi bara futtiga en komma sju miljoner människor! Ja, ni läste rätt! En komma sju miljoner människor. Dessutom är vi pensionärer bara en komma sju miljoner väljare, av totalt hela sex miljoner väljare.
Under senare tid har vi, pensionärer blivit begåvade med skiljd skattesats mot vanliga människor - blivit begåvade med en broms, för att bromsa in vår ivriga köplusta - blivit lockoutade från banker, för att inte störa bankpersonalen med bagateller. Vi, pensionärer har blivit begåvade med allt detta under lång tid, utan att knota.
Nu ska ni, politiker (det sovande folket) veta att vi, pensionärer smider ränker långt utanför era valbodar.
Nu ska ni, politiker veta att de lovsånger ni sjunger, klingar falskt i många pensionärers öron. Jag tror det är dags för er politiker att gå till sångpedagoger (oss pensionärer) för att stämma av era röster, stämma av er verklighet mot samhällets verklighet (oss pensionärers).
Vi pensionärer kommer inte att stillatigande se hur skolans, arbetsförmedlingars, sjuk- och äldrevårdens skattepengar glider oss ur händerna. Vi är inte liknöjda eller likgiltiga längre!
Jag avslutar därför med ett litet citat av framlidne Dr Martin Luther King: ”Det värsta är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas likgiltighet.”
Jan Sjöberg, Halmstad (PRO)