Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Skivbolagsdirektör. När Svante Karlsson nu släpper sin fjärde platta kan han sätta ännu en titel på sitt visitkort, skivbolagsdirektör för sitt eget Carland production.

    Tro inte att du känner Karlsson

    Första arbetsnamnet var ”Extra allt”. Sedan blev det ”En ståplats i solen” tills Kent i somras släppte ”En plats i solen”. Så nu sitter Svante Karlsson, 41, här med ”Tro inte att du känner mig” – hans fjärde platta, men den första på eget skivbolag.

    – Vi funderade ett tag på att skriva ett tack till Kent i eftertexten eftersom den nya titeln blev mycket bättre, skrattar Svante.

    Titeln är synonym med plattans sista låt, den mörka, nio minuter långa ”Tro inte att du känner mig” med 17 kanaler stråkar.

    – Det var Eddie som föreslog det. Döp den efter ”monstret”, sa han och tyckte att det passade eftersom det kanske inte är så här man föreställer sig mig, det här bombastiska utan mer den snälle Svante, berättar Karlsson och avser medproducenten, basisten och radarkompisen sedan många år tillbaka, Eddie Jonsson.

    Och inte Svante emot:

    – Nej, det är kanske den bästa texten jag någonsin har skrivit. Den är jag väldigt stolt över.

    Det har gått elva år sedan solodebuten ”American songs”. Mycket vatten har hunnit rinna under Nissans broar och Svantes egen musikaliska karriär har tagit stora kliv och gått från sångaren med en akustisk gitarr till ett alldeles eget E Street Band med gräddan av Halmstads musikanter och med tubular bells, klockspel, på vartenda spår.

    Att det skulle bli en sådan platta bestämdes nästan omedelbart efter att den förra plattan, ”Inga träd får växa till himlen” var släppt 2007.

    – Ja, faktiskt. Vi träffades på Eddies ”kontor”, Åhléns café, och jag sa att nu vill jag göra min egen ”Born in the USA-platta” med stora arrangemang och där nio av elva låtar skulle kunna vara singlar.

    – Jag tror inte att Eddie tog mig på allvar där, men när jag sedan kom med ”Lycklig idiot” som första låt var vi i gång, förklarar han entusiastiskt.

    – Sedan byggdes det på med 80-talet som den röda tråden och alla blinkningar åt rockhistorien, Meat Loaf-pianot, Roxettes ”Yngve naken-synt” från ”Big L”, U2 och alla detaljer som en kul grej.

    Men en intervju med Svante blir aldrig en vanlig intervju. Det blir snack om allt och inget och stickspår i alla möjliga och omöjliga riktningar. Om Tits & Ass-kaffe så starkt att man kunde bära koppen i skeden när det hade torkat, om quizen, om rockhistorien, om hans nya sunda liv (”jag var trött på att vara plufsig”) även om det inkluderar tio koppar kaffe och ett paket cigg om dagen, och hur hans text om ”Nio liv” till Sven-Ingvars brädade självaste Plura Jonssons.

    För det var så det började.

    – Ja, det var grundbulten till att jag började med soloplattor, att jag fick några hits med andra som höll mig flytande. Per Gessle hade skrivit musiken och han undrade om jag ville skriva texten som han sedan godkände efter två fax. Det var fax på den tiden…

    Den tiden var 1997 och sedan Sven-Ingvars valt Gessle/Karlssons version före Eldkvarn-Pluras började det rulla på.

    – Jag har mycket att tacka Per – han öppnade dörrar för mig och gjorde även så att jag, Eddie och Staffan (Karlsson) fick skriva låtar och vara medproducenter till After Darks ”La dolce vita” som sedan faktiskt också var Grammis-nominerad.

    Låtskrivandet gav till slut en ekonomisk bas att våga satsa på egna plattor.

    – Men ”Nio liv” är den låt som har genererat mest pengar, utan tvekan, inflikar Karlsson.

    I dag kan Svante försörja sig inom nöjesbranschen. Men så är det också många titlar han numera kan sätta på visitkortet; sångare, musiker, låtskrivare, producent, quiz-ledare, grafiker, layoutare och den som även gör skivomslag och posters för andra artister och band.

    Och numera även skivbolagsdirektör.

    – Det är fantastiskt att kunna vara sin egen, även om det är ett enormt jobb. Men jag kände att jag efter 20 år i branschen nu hade tillräcklig kännedom för att kunna ta steget. Och när jag sedan fick ett distributionsavtal med Border föll den sista biten på plats.

    Snart släpper han också sin första artist utöver sig själv på bolaget, Jannike Stenlunds ”Tomorrow can’t wait”.

    – Vi satt och snackade om det och jag tyckte att Jannike borde släppa den på skiva. Hur gör vi då? undrade hon. Jag har ju skivbolag, svarade jag. Det var en häftig känsla att kunna säga det, skrattar Svante.

    Jannike är Svantes sångerska och cellist när han just nu turnerar akustisk som support act till Dan Hylander & Orkester, som i kväll spelar i Hässleholm – han och Jannike ensamma på scenen.

    – Jag har känt Dan sedan Husbands-tiden och efter en konsert i Falkenberg den 20 november i fjol pratade vi om att kanske göra något ihop. Runt jul ringde hans manager och undrade om jag ville vara förband till vårturnén, men att det då skulle vara akustiskt.

    – Att få åka med Dan är stort – för mig är han en hjälte och textmässig förebild ihop med Lundell.

    Samtidigt fick han damma av sin akustiska ådra.

    – Jag gjorde några enstaka akustiska låtar på konserterna 2004. Men helt akustiskt har jag inte kört sedan 90-talet. Så det var naturligtvis en utmaning, att bygga om låtarna och plocka ner dem i sin essens, ja, helt enkelt att skriva om sina egna låtar.

    – Att då få göra en akustisk akt, samtidigt som vi bombat på värre än någonsin på plattan gör det ännu roligare – kontrasten blir enorm.

    Responsen har heller inte uteblivit.

    – Jag har mött en ny publik ute i Sverige, som sedan brukar fråga ”Det är du som gjort Ikea-låten, va?”. När jag nickar kommer nästa fråga: ”Varför kör du inte den?”. Men jag kan ju inte bränna av 50 procent av hela setlistan på en låt, den är 13 minuter och jag kör i 26…

    Så småningom hoppas Svante dock få åka ut med sitt band för att köra en hel konsert.

    – Men det får bli nästa år. Synd att det i Halmstad just nu inte finns någon riktigt bra konsertlokal för sittande publik.

    Och visst – arbetet med nästa platta är redan i full gång. Tre låtar är klara.

    Men nästa års utgåva signerad Karlsson är ingen cd-platta.

    – Nä, jag hoppas äntligen få klart min quiz-bibel. Minst 2 500 frågor ska det bli från de då elva åren. Jag hade hoppats få klar den tidigare, men en platta kom emellan…