Trots starka protester ansåg politikerna, vid stormötet den 24 november om Kistingedeponin, Graf, Oretorp, Orwén och Rosén att projektet ska genomföras. Man sade sig förstå de drabbade, man kan inte vara alla till lags. Ingen av dessa politiker bor i området!
Det föreslogs folkomröstning i saken. Då flertalet Halmstadbor lever på betryggande avstånd från den tänkta soptippen lär man rösta för placeringen? Vem vill ha en soptipp inpå knutarna?
Kistinge har prioriterats av ekonomiska och logistiska skäl, sedan följer man pliktskyldigt kraven i miljöbalken.
Enligt EU:s nya avfallsdirektiv (2008/98/EG) 13 § ”Skydd för människors hälsa och miljön” gäller att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att avfallshanteringen genomförs utan fara för människors hälsa och utan att skada miljön, i synnerhet:
a) utan risk för vatten, luft, mark, växter eller djur,
b) utan att medföra olägenheter genom buller eller lukt, och
c) utan att negativt påverka landskapet eller områden av särskilt intresse.
Gör man det?
Import av sopor är tydligen en förutsättning för att slippa höjning av fjärrvärmetaxan och skapa arbetstillfällen enligt Anders Rosén. Importerade sopor ska kvalitetssäkras, alltså utan farligt avfall som bland annat kontaminerar askan. Hur ska detta ske? Man vet ju inte ens om våra egna sopor är fria från farligt avfall. Om aska från importerade sopor returneras till exportören blir denne mer noggrann om sopornas innehåll. Aska från avfallsförbränning innehåller många farliga ämnen som dioxiner och furaner.
De senaste åren har energibolagen lyckats minska mängden förorenade utsläpp till luften genom att filtrera rökgaserna. Detta leder till att en stor del av de giftiga ämnena i stället hamnar i askan. Senare år har forskningen antytt att askan kan vara mycket farligare än vad vi vet i dag.
En LCA-studie visar att det är miljömässigt försvarbart att transportera sopor från Italien. Vad har man då jämfört med för alternativ?
Någon brand på deponin lär det inte bli (?), i så fall finns det god beredskap. Enligt Naturvårdsverket kan utsläppen till luft från bränder i avfallslager vara en betydande utsläppskälla. Sådana bränder sker årligen. Kunskapen om utsläppen är bristfällig, men för till exempel dioxiner rör det sig om 3–8 gram per år. Detta är större än utsläppen från all avfallsförbränning i Sverige.
Att lägga en soptipp invid miljökänsliga Laholmsbukten är vansinne. Bättre alternativ finns, men på något längre avstånd. Uppmaningen till våra politiker, lyssna till opinionen! Ta fram bättre placering som drabbar miljön mindre och färre boende!
Carl-Gustaf Roos