Nana, Fantastisk nummer 1, Coda, ACD-riff, Pianofilm, Morgonmelodi och ACDFACGD...
Pers mobil är full av kryptiska namn och bakom döljer sig idéer och musikaliska utkast till det som senare ska bli hits. Eller ingenting alls.
– Här har du exempelvis ”Chikaboom”, fast utan text. Och den här,”Apelsin” blev till slut ”Singel”, berättar han och spelar upp enkla demos med enbart akustisk gitarr och sång.
Allt för han sedan över till datorn och det är från den idébanken, det arkivet, han sedan hämtar inspiration och idé till nya låtar.
– Men sedan är det så oerhört många filter låten ska gå igenom innan den är färdig. Och då handlar det oftast mer om att ta bort än att lägga till, förklarar Per.
Detsamma gäller texterna. Ofta är det textstrofer, citat eller händelser som han har snappat upp.
– ”Tiden är en dåre med banjo” är ju ett Charles Bukowski-citat och jag försöker leta efter en ”färg” som passar musiken, där vissa låtar är mer personliga, mer jag, säger Per och fortsätter:
– Så procentuellt tar texterna oerhört mycket längre tid än musiken att skriva.
– ”Anders och Mickes första band” är ett annat exempel. Det var mitt sätt att visa att vi är fem i Gyllene, inte bara jag. Att alla sedan inte alltid drar åt samma håll – så är det ju överallt. Därför måste det finnas en argumentation i ett band, annars skulle utvecklingen stå stilla.
– Sedan gillar jag ju också att leka med ord. Många kallar mina rim för nödrim, men det är ju de minst av allt. Är det något som jag inte slarvar med så är det just orden. Jag menar, ta ”Det blir aldrig som man tänkt sig” som exempel.
– Den handlar om besvikelse och med raderna ”Du kunde knappast knäppa knappar och knyta knutar på en och samma gång – du stod på fyllan bakom hyllan som en Bob Dylan väntande på varm buljong” får jag sagt precis vad jag vill.
37 år har passerat sedan han fick sitt första beundrarbrev av en tjej som heter Katarina efter att ha skickat in låten ”Ser du alla människor” till radioprogrammet ”Bandet går”.
– Jag kommer ihåg det än i dag. Om jag har skrivit en låt som jag tycker är bra och någon annan som inte alls känner mig tycker detsamma blir jag både stolt, rörd och berörd. Det är en sån fantastisk kick.
– Samtidigt som drivkraften alltid har varit att lyckas med min konst, så känner jag i dag att jag inte längre har någonting kvar att bevisa. Därför har en listetta och kommersiella framgångar inte lika stor betydelse längre.
Drygt 1 000 Gessle-låtar finns registrerade hos Stim. Tusen!!!
– Men om du frågar folk om en låt som Per Gessle har skrivit skulle 99 procent svara ”Sommartider”, ”The look”, ”När vi två blir en” eller någon annan stor hit. Fast det är ju egentligen en ofantligt liten del av allt som jag har gjort.
Vad är det som driver dig?
– Motivationen. Om jag skulle tappa den skulle melodierna, ackorden inte längre komma till mig. Jag skulle inte vara lika öppen för idéer och plocka ner det som finns där ute.
Vi sitter i trädgården hemma i huset
i Sandhamn. Frun Åsa kopplar av i en solstol medan sonen Gabriel håller på med dataspel.
– Han är lika nördig på datorer som jag var på Moody Blues, Beatles och all annan musik, skrattar Per.
Det är här som Per och familjen kan hitta den där ”gå och fiska-känslan”, ta en tyst minut.
– Ja, Halmstad har blivit vårt koppla-av-ställe, där man kan hämta energi.
Men till hösten börjar Gabriel skolan i Halmstad för att plugga data.
Musiken då?
– Jo, han gillar att spela trummor och gitarr och programmera house-grejer. Men han ska lyssna på sig själv – det sämsta man kan göra som förälder är att säga vad barnen ska göra och stoppa deras egna ambitioner.
– Sedan har jag världens bästa fru som också har funnits där när jag inte har kunnat. Gabriel var med i Australien och hade då en lärare med sig i sex veckor och visst – han är uppfödd i greenroom och har fått vara med om hysterin, alla fansen och poliseskorterna. Själv tyckte jag att det var häftigt att sommarjobba och bara vara backstage på teatern. Men han har ingen skev verklighetsuppfattning för det och är definitivt inte lättimponerad.
Musiken, hotellet och numera också egna viner, ”det har gått över förväntan”... Som om inte det räckte är det också Per själv som twittrar och håller i Gyllene Tiders och Roxettes Facebook-sidor!
Hur orkar du?
– Om inte jag gör det så gör någon annan det. Och då måste jag ändå hålla koll. Så då kan jag lika gärna göra det själv. Sedan är det ju kul också.
Ålder: 54 år.
Familj: Fru Åsa, Gabriel, 15 år.
Bor: Halmstad/Stockholm.
