Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

En i taget. Syskonen Hugo, Sanna och Liv Tavelin kollar in kompisen Kerstin Vintemons hopp. Kerstin har tidigare brutit benet när hon flög av en studsmatta, men har inte blivit avskräckt.

Studsmattor farligt roliga

I var och varannan trädgård tronar numera en studsmatta där barnen kan hoppa och göra volter. Baksidan av studsmatteboomen syns hos Hallands sjukhus Halmstad. Bara hos ortopeden tar man i snitt emot ett barn per dag som brutit armar eller ben.

– Det var ännu värre för tio år sedan. Då hade jag lust att spränga alla studsmattor i luften. Antalet mattor är nog minst lika många nu, men medvetenheten om farorna har blivit bättre, säger Jan Axelsson, ortopedläkare på Hallands sjukhus Halmstad.

Enligt en studie som gjordes 2012 låg studsmattehoppning bakom cirka 6 000 olyckor per år i Sverige. På ortopeden i Halmstad har man det senaste året registrerat cirka 350 frakturer på barn som uppstått vid ”lek med utomhusredskap”, som det heter i sjukhusets statistik.

Jan Axelsson uppskattar att bortåt 250 av dessa är orsakade av studsmattor och då är tand- och skallskador inte inräknade.

– I går hade jag en studsmattehoppare som brutit ett underben. Annars är det mest brott på handleder, underarmar och armbågar, berättar han.

En otäck form av skador uppstår när barn tar sig in under studsmattan, samtidigt som andra hoppar på den.

– Sådana olyckor kan sluta riktigt illa. Jag har sett barn som brutit nacken och fått bestående nervskador, berättar Jan Axelsson.

En vanlig orsak till studsmatteolyckor är att flera barn hoppar samtidigt. Då är det lätt att falla på varandra eller att slå i stålramen runt mattan. Om stora barn hoppar tillsammans med mindre finns också risk för att de små och lättare barnen flyger av studsmattan och slår i marken med väldig kraft.

Många av olyckorna skulle ha kunnat undvikas och Jan Axelsson tipsar (se faktaruta) om enkla saker som gör studsandet mycket säkrare.

– Egentligen är det ju jättebra att ungar rör på sig, så det finns mycket positivt med studsmattorna. Det gäller bara att tänka över säkerheten och helst se till att en vuxen håller uppsikt. Att gräva ner studsmattan är förstås den optimala lösningen.

Hemma hos familjen Tavelin i Tylösand var just säkerheten i fokus när det skulle köpas en ny studsmatta till barnen Sanna, Hugo och Liv.

– Jag tittade på tester på nätet och hittade några som skulle vara säkra och hållbara. Sedan gällde det att försöka jämka alla önskemål. Sanna ville ha en stor matta där hon kunde träna gymnastik och jag tittade på saker som att stålramen skulle ha ett tjockt skydd, berättar mamma Charlotte.

För att försöka undvika olyckor bestämde man sig också för att gräva ner hela studsmattan, så att det inte skulle gå att trilla ner från den eller krypa under den.

– Det tog nästan tre dagar att gräva och var både jobbigt och roligt, berättar Hugo, snart elva år, och passar på att visa några volter på mattan.

– Dealen med ungarna var att de skulle hjälpa till att gräva, så det ägnade vi hela 1 maj-helgen åt. Faktiskt var det himla roligt att göra en sådan grej tillsammans, även om jag inte kunde drömma om att det skulle bli så mycket jord av att gräva ut med en meters djup, säger Charlotte.

– Åtta kubik fick vi kört bort, fyller pappa Christer i.

Sanna, Hugo och Liv berättar ivrigt att studsmattan är bland det roligaste som finns, att de hoppar varje dag och aldrig kommer att sluta. Charlotte och Christer intygar att det stämmer.

– De verkar aldrig tröttna. Och för Hugo som har lätt för att fastna i dataspel känns det här som räddningen. Nu är han ute jättemycket, säger Charlotte.

– Och man tränar ju en massa bra saker – muskler, balans och koordination, fortsätter Christer.

– Jag har redan lärt mig en massa nya grejer, intygar minstingen Liv.