De flesta känner väl till historien nu.
Nilsson värvades i somras av nya ryska superligalaget Zenit S:t Petersburg, men tillvaron i mångmiljonstaden blev inte alls som han hade hoppats.
Redan efter en dryg månad fick Marcus sparken. Zenit hävdade att svensken var knäskadad och inte kunde spela på tre månader.
Det var inte sant.
Men Zenit bröt kontraktet och efter några veckors förhandlande var Nilsson tillbaka på svensk mark igen.
Utan ny klubb.
Och så är läget fortfarande.
Därför väljer nu Nilsson att träna med Hylte/Halmstad, som han lämnade för 16 år sedan.
– Det känns kul, faktiskt! Jag har inte rört bollen på snart en månad så det är klart att man är ringrostig, men med tanke på omständigheterna gick det bra, säger Marcus Nilsson.
Det är inte så ofta han tränat i Halmstad arena, men när Sverige EM-kvalade mot Estland för två år sedan fick han tid att bekanta sig med hallen.
Nu lär det bli ytterligare ett antal pass med Hylte/Halmstad.
– Det är bättre kvalitet än jag förväntade mig, men Hylte har gjort ett bra jobb och fått in några intressanta förstärkningar. Sedan är här några bra, unga landslagskillar som Viktor (Lindberg) och Arno (Slipac), konstaterar Nilsson.
Hur framtiden ser ut har han dock ingen aning om.
Marcus gör ingen hemlighet av att han vill ut i Europa igen, men inte till vilket pris som helst. Kommer det inget intressant anbud så kommer han att bli kvar i Sverige – och Hylte/Halmstad.
– Det här är första hösten som jag är hemma sedan 2001, men helt ärligt, jag är inte jätteledsen för det. Det är ganska mysigt.
– Man börjar komma in i rutinerna. Det är ju inte så att jag sitter och stirrar in i väggen och väntar på att ett kontrakt ska komma. Jag har köpt en ny lägenhet i Halmstad och håller på att flytta för att bygga upp ett liv här. Sedan får vi se vad som händer.
Vad har du för tanker efter karriären?
– Jag vet inte. Det pendlar mycket. Ibland känner jag för att bli tränare eftersom jag har så mycket erfarenhet och rutin, men sedan undrar jag om jag verkligen har tålamod för det.
