Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/55
ANNONS ▼

Tiomila – en lång natts färd mot dag

Klockan är 03.19. Lördag har blivit söndag. Det är mörkt, kallt och lervällingen når långt upp på stövlarna. Men över 3 000 orienterare från när och fjärran stortrivs. Det här är Tiomila. HP-sporten följde med ut i natten.

Utanför Halmstad OK:s lilla blå tält puttrar gulaschsoppan på gasolköket.

Håkan Andersson, 42, står bredvid och är ganska nöjd. Han har precis klarat hedersuppdraget att springa ”Långa natten”, Tiomilastafettens mytomspunna maratonsträcka, för fjärde året i rad.

Det har gått bra. ”Drängseredsexpressen”, som lagkompisarna kallar honom, har tillbringat två timmar och tio minuter i pannlampans sken i den becksvarta skogen och fört upp Halmstad från 104:e till 84:e plats.

Men framför allt så har han överlevt. Ja, han säger så.

– Det är alltid målet med det hela, lite grann så faktiskt. Man kan misströsta ibland. När vi skulle ge oss ut på andra varvet efter att ha bytt karta så var det tufft i backen uppåt. Nu är det skönt att ha det överstökat. Man har fått alla kontrollerna med sig och har gjort sin bit i det hela, pustar han.

Väl förrättat värv. ”Drängseredsexpressen” Håkan Andersson efter  ”Långa natten”. Bild: Roger Larsson

Alla idrotter har sina klassiker. Men få utspelar sig till stora delar mitt i natten. Det gör Tiomilakaveln.

I år deltar 315 tiomannalag i herrstafetten. Normalt avgörs Tiomila i Stockholmstrakten, men den 72:a upplagan gästar Västsverige för första gången. På några fält utanför Partille har en hel stad byggts upp med kontor, restaurang, sportaffär och förstås alla hundratals små eller stora klubbtält.

På flaggor och jackor skymtar alla de bekanta klubbnamnen från uppväxtårens nattliga radioreferat: Hakarpspojkarna, Angelniemen Ankkuri, Tampereen Pyrintö, Stora Tuna, Ravinen…

Elitlöpare blandas med motionärer och allt däremellan. Halmstad OK brukar tillhöra den övre tredjedelen, men är ändå långt ifrån de allra bästa lagen.

– Förra året kom vi 83:a och vi tycker att vi har ett bättre lag i år. Så topp 80 tycker jag att vi ska hoppas på, säger Erik Memmi.

Han brukar tävla själv, men har tvingats lämna ett av två sena skadeåterbud i laget. I stället får han nöja sig med att vara en av tre coacher som löser av varandra under natten.

Familjeaffär. Kalle Johansson före starten med flickvännen Christina Maria Kasin, som tidigare under dagen sprungit damkaveln för norska Kongsberg. Bild: Roger Larsson

Starten går klockan 21.00 på lördagskvällen. Med 20 minuter kvar blir det plötsligt dramatik i HOK-lägret. Kalle Johansson, som ska springa förstasträckan, har inte fått sin Sportident-pinne – den som han stämplar med vid kontrollerna – godkänd utan måste hämta en ny.

Men det finns gott om reservpinnar och när startskottet smäller finns han i ljusormen av löpare som, till tonerna av hårdrock i högtalarna, snart ringlar upp för branten i väster.

– Gud nåde den som ramlar. Det blir många dobbar i ryggen då, säger Erik Memmi.

Men Kalle Johansson håller sig på benen och efter en timme och 18 minuter skickar han ut tvillingbrodern Erik på andrasträckan som 115:e man.

– Det var lite så där. Jag gjorde två missar, en lite större här på slutet, säger Kalle Johansson efteråt.

Det är inga duvungar i Halmstads lag. Medelåldern är drygt 38 år. Tvillingarna Johansson, 27, är yngst. Niondesträckans Jan-Olof Svensson, 55, äldst. Tiomilahelgen har blivit ett årligt måste.

– Natten är speciell och att det är så mycket folk. Att ge sig ut med hundratals andra löpare med pannlampa på huvudet – det är ingen annanstans man gör det, säger Erik Johansson.

Kalle Johansson betonar lagkänslan och sammanhållningen:

– Vi är ett ganska gött gäng och en del bor på annan ort nu, så man träffar dem bara på de stora stafetterna. Så det är mycket socialt och det håller uppe någon slags anda i klubben.

Pannlamporna vårdas ömt. Men så är de också riktiga dyrgripar. Den som behöver en ny får punga ut med 4 750 kronor för en Mila Vega 211 borta i sportbutiken.

Erik Johansson tycker att den tekniska utvecklingen av lamporna har förändrat nattorienteringen. Han förklarar att sikten numera är flera hundra meter och att det nästan är som att springa på dagen.

Vad gör du om lampan går sönder?

– Jag tejpar en liten lampa som man kan köpa för 100 kronor på Clas Ohlson på selen. Skulle den andra slockna så kan man rycka loss den.

Kallt nöje. Det gäller att vara väl påpälsad om man ska följa Tiomila. Bild: Roger Larsson

I målområdet luktar det stekta hamburgare, vedrök och bajamaja. Fullt med folk trängs framför storbildsskärmens tv-sändning, som punktmarkerar elitlagen.

Halmstad OK skymtar bara förbi i någon resultatlista. Klockan närmar sig midnatt när Erik Johansson växlar över till Joakim Gustafsson på tredjesträckan som 80:e man.

Fjärdesträckan är den fruktade Långa natten – och nu har Håkan Andersson dykt upp vid tältet efter att ha tillbringat tävlingens första timmar i en sovsal på en skola inne i Göteborg.

– Jag har försökt vila lite. Men det är ju inte så jättesent, säger han.

Fågelvägen mäter Långa natten 16,8 kilometer. Men Håkan Andersson räknar med att behöva springa längre än så i den kuperade terrängen.

– 22–23 kilometer kanske. Det krävs att man är beredd på att det kommer att ta sin tid där ute och orkar hålla i det.

Han har en bakgrund som långlöpare och säger att Långa natten är minst lika jobbig som Lidingöloppet (30 kilometer) – om det går bra.

– Går det knackigt får man dra ner på löptempot och det kan bli lite ofrivilliga pauser.

Känner du någon oro?

–  Ja, absolut. Det här med orientering är mycket mer slumpmässigt. Hade detta varit ett löplopp så hade jag kunnat säga plus/minus två minuter vad jag är i mål på. Men i orientering... även topplagen hittar ju på mycket konstigheter.

Kontrollplats. Stämpling under Långa natten. Bild: Roger Larsson

Det går många skrönor om Långa natten. Otaliga trötta löpare har sprungit vilse genom åren och till och med hamnat helt utanför kartan. Halmstad OK verkar dock inte ha någon egen Långa natten-historia. Eller så tål den inte dagens ljus.

Taktiken är att Joakim Gustafsson ska ge Håkan Andersson ”klungvärme”, alltså draghjälp i en grupp med löpare. Det lyckas inte riktigt, men snart ser nattcoachen Kennet Horvath i sin telefon att Andersson är med i en tiomannaklunga.

– Håkan är fysiskt stark så vi tror att han ska få... inte en behaglig resa, men att han är med den klungan in, säger Horvath.

Samtidigt gäller att det stämpla rätt. Det gjorde inte Halmstads andralag utan diskades redan på andrasträckan.

Klockan är nu 01.21. Den 13:e kontrollen av 23 på Långa natten ligger på en skogsbeklädd bergsknalle norr om målområdet. Det är kolsvart och stilla inne bland träden.

Men plötsligt syns en, två, tre, sju lampor i mörkret. Det är tätklungan som kommer klättrande uppför branten. IFK Göteborg, som 6,5 timmar senare ska springa i mål som segrare, ligger redan först i den klassiska, blåvitrandiga dräkten.

Klockan 03.08 är Håkan Andersson och Halmstad OK 69 minuter efter täten när han växlar över till Nils Wallentin Tärk på sträcka fem.

– Det var inga stora missöden, säger Andersson.

När Jan Lager står och väntar i målfållan på att få kartan av sjättesträckans Mikael Lundqvist har klockan passerat 05 och det har ljusnat. Ett tunt frosttäcke ligger över de få orörda gräsytorna.

Nästan framme. Halmstad OK:s Mikael Lundqvist är på väg mot en kontroll under sjättesträckan i gryningsljus. Bild: Roger Larsson

IFK Göteborg går i mål som vinnare efter tio sträckor strax före klockan åtta. Då är Halmstad och Filip Holm fortfarande på slutet av sträcka åtta och på 90:e plats.

I omstarten klockan 09.30 – alla kvarvarande löpare får då ge sig ut samtidigt, oavsett sträcka – startar HOK:s slutman Björn Karlsson som 91:a. När han når målet vid halv tolv är det på 93:e plats, tre timmar och 22 minuter efter Göteborg.

En lång natts färd mot dag är över.

– Vi får vara nöjda. De två återbuden gör kanske fem placeringar var, funderar coach Horvath.

Räkna med ett nytt försök att spränga 80-vallen nästa år.

MEST LÄST