Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/6

Sead Haksabanovic är tidernas yngste HP-Dribbler

Februari 2017: FC Barcelona mot Atletico Bilbao i La Liga på Camp Nou med Sead Haksabanovic på läktaren. Februari 2022? "Det är ju hit man vill komma någon dag", medger HBK-talangen som med sina 17 år blir tidernas yngste HP-Dribbler.

– Men kanske inte till Barcelona utan hellre Real Madrid som jag gillar mer, fortsätter han.

Målet har Sead redan utstakat:

– Jag vill bli en av Europas bästa fotbollsspelare. Men det är en hård och lång väg dit. Fast (Fredrik) Ljungberg och Henke (Larsson) klarade det. Och Zlatan. Jag läste hans bok, han hade det tufft. Men visade att allt är möjligt.

Ljungberg tillhör också det celebra sällskap som den unge Haksabanovic nu hamnar i när han tilldelas det klassiska priset. Främst i konkurrens med Olivia Schough, Kalle Johnsson, Marcus Mathisen och Alexander Ruud Tveter och för sina prestationer på planen. Men också för sin mognad och klubbkänsla när han valde att förlänga med HBK då många andra lockas av pengarna och sticker utomlands.

– För mig är det ett kvitto på en bra säsong. Och väldigt hedrande med tanke på vilka som har fått den tidigare, säger Sead.

Att han skulle gå i pappa Senads fotbollsspår stod klart ganska tidigt hemma i Hyltebruk.

– Jag fick en boll när jag var tre, fyra år och började sparka inomhus så till slut hade jag väl sönder halva huset. Men det var fotboll jag ville hålla på med.

Året därpå började han i Leikins fotbollsskola bara för att efter några veckor gå över till HBK.

Men den store läromästaren var pappa Senad.

– I början stöttade och pushade farsan mig. Men när jag blev lite äldre, 13, 14, började han ställa krav och sa vad jag gjorde fel. Och det var ovärderligt eftersom man inte ser sina egna fel. Sedan lär han mig dribbla och förklarade när jag skulle spela, när jag skulle skjuta, hur jag på ett enkelt sätt kunde göra det så svårt om möjligt för försvararen. Allt sånt. Men i dag har jag lärt mig så mycket att jag själv ser felen.

När insåg du själv att du kanske var en talang utöver det vanliga?
– Det var nog när jag var 13 år på Lomma Cup i SM. Vi hade slagit AIK med 5–2 och själv hade jag gjort tre mål. När jag kom fram till min lillasyster och farsan sa han att Chelsea hade scoutat mig. Jag trodde inte honom. Tills han drog fram ett visitkort från Chelsea-scouten. Då fattade jag, ler Sead.

Plötsligt stod storklubbarna i Premier League på kö för att testa talangen från HBK och Sead och pappa Senad hade snudd på klippkort över till England. Chelsea sju gånger, Liverpool två, Manchester City tre, Manchester United en och Aston Villa en.Oftast en vecka, men ibland också två veckor.

–  Jag var i Chelsea så många gånger att det nästan kändes som att jag spelade där och när jag åkte hem frågade lagkompisarna när ses vi igen.

Till slut blev det inte fler gånger. Sead ville prova på något nytt och det blev Liverpool. Favoritlaget.

– Det var stort att dra på sig den röda tröjan. Det gick bra också. På två matcher gjorde jag tre mål och några assist, minns han.

– Men efter andra gången ville Liverpool att jag skulle komma över ensam för att se hur jag klarade mig själv. Fast det ville varken jag eller familjen. Jag menar, jag var ju bara 14 år.

I stället blev Manchester City nästa klubb.

– Jag spelade bland annat mot Liverpool och gjorde mål. Det var snyggt dessutom. Fast jag firade aldrig det av respekt för mitt favoritlag.

Det hade så långt handlat om akademikontrakt, men när Manchester United hörde av sig erbjöds Haksabanovic ett reservlagskontrakt.

– Fast då hade jag redan A-lagskontrakt med HBK, vilket kändes tryggare för där visste jag att jag skulle få speltid.

Men när Aston Villa hösten 2015 hörde av sig handlade det plötsligt om ett A-lagskontrakt.

– Managern Tim Sherwood förklarade att om jag var tillräckligt bra skulle jag få speltid. Men sedan fick han sparken och allt rann ut i sanden.

Och så har det fortsatt där intresset naturligtvis inte blev mindre efter Seads säsong i Superettan med åtta mål och sju assist.

– Det ringer klubbar hela tiden, men numera vill vi inte snacka om de inte har ett konkret bud. Och förhandlingarna sköter farsan och min agent Ferhat Cifci, jag är aldrig med där.

Så var det när italienska Inter och belgiska Club Brügge komma med konkreta bud i höstas.

– Men Brügges totallösning passade mig bättre, förklarar Sead.

Hur nära var du att hamna i Belgien?

– Det var bara underskriften som saknades.

Har du inte ångrat någon gång att du tackade nej?

– Nej, faktiskt inte. Varken då eller nu. Jag behöver ju inte stressa för jag är ju bara 17 år och ville inte splittra familjen eftersom farsan i så fall hade flyttat med. Och familjen är – familjen, den betyder allt. Plus att HBK ska få rejält betalt för mig någon gång. Sedan kunde jag ju inte plugga så lång tid på distans.

Skolan är viktig för dig?

– Ja, väldigt, även om det kanske inte är det roligaste alltid. Men den är min plan B efter fotbollen, säger Sead med engelska som favoritämne.

I dag börjar den unge jätte­talangen bli van vid media och all uppmärksamhet.

– Det är inget som stör mig utan det är ju en del av det här jobbet, konstaterar han.

En viss skillnad mot när en tioårig Sead hamnade på Hylte-sidan i HP för sju år sedan (se bilden).

– Jag kommer ihåg det. Jag tror att vi bakade i skolan. Det var jag, min mamma och några kompisar. Och det var stort att för första gången komma i tidningen. Wow, liksom, skrattar han.

Med egen extraträning förutom den i skolan och i HBK, ”jag vill bli bättre på allt, snabbare, starkare”, är avdelningen fritid begränsad.

– Men har man bott hela sitt liv i Hyltebruk blir man duktig på att planera, bussar till stan och sånt. Så jag ser till att ha tid till det också.

Vad gör du då?

– Umgås med familjen och kompisarna. Spelar Fifa. Slappar. Jag har tre riktiga kompisar utanför fotbollen i Hyltebruk och när vi träffas undviker vi att prata fotboll.

Den fotboll som är en stor del av Haksabanovics liv när nu en ny säsong ligger framför honom och HBK.

– Det ska bli roligt att se hur man står mot de allsvenska lagen. Här nere har jag mest varit sjuk och inte kunnat ge hundra procent. Så jag kan bättre. Sedan tror jag mycket på laget också. Vi kommer att överraska, tror Sead.

Han har också ett annat mål i år.

– Att ta en plats i U21-EM till sommaren. Det hade varit kul. Men då måste jag spela bra, säger den yngste HP-Dribblern genom tiderna.

Det här är bara början resan mot stjärnorna och de stora arenorna.