Hanna Öbergs sensationella guld på 15 kilometer är, hittills, den stora kronan på verket för svenskt skidskyttes glimrande återuppståndelse under OS i Pyeongchang, där även Sebastian Samuelsson tagit en medalj i form av ett jaktstartssilver.
Det är dock ingen slump att Öberg står där hon står. Redan från sina första stavtag och avlossade hylsor så har målet hela tiden legat så högt som det bara går.
Men att det skulle ske redan nu var nog ingen som trodde.
- Att hon skulle bli världselit trodde jag. Att vinna OS nu, i den här åldern så snabbt, det hade jag aldrig förväntat mig. Jag är förstummad. Jag förstår ingenting, säger Kari Korpela, lärare för skidskytteinriktningen på skidgymnasiet i Sollefteå.
"Hundra procent"
I sitt lärarjobb har han följt sina tidigare elever Hanna Öbergs och Sebastian Samuelssons utveckling på ett tidigt stadium. Öberg (född 95) och Samuelsson (97) gick samtidigt gymnasiet i Sollefteå, likt Öbergs barndomsvän Anna Magnusson (95) och även längdskidåkaren Ebba Andersson (97). I Pyeongchang följer han alla sina forna adepter på plats.
TT: Hur var Hanna Öberg som elev?
- Otroligt bra. Hon har verkligen den där viljan att bli bäst, och det lyser igenom i allt hon gör. Det är hundra procent. Det är framförallt det som utmärker henne, säger Korpela och fortsätter:
- Hon har sådan träningsambition och vilja och är en skidskytt ut i fingerspetsarna. Hon kan det här med skyttet och var jäkligt duktig på att bli snabb på att skjuta, den biten klarade hon otroligt bra redan tidigt. Hon har någonting redan i arvet från det där med skidskyttet.
"De tog kliven de behövde"
Talang och målmedvetenhet är en sak. Det där nästa steget har dock föranletts av ren och skär träningsvilja.
- Hon har ju utvecklat det fysiska så otroligt bra, och det har med träningen att göra. Om de verkligen orkar ta jobbet och träna hårt så når de långt. Hon har liksom gett sig sjutton på att göra jobbet, säger Korpela.
- De första fyra åren på skolan är för att bygga upp en grund och sedan efteråt fortsätta orka ta likadana kliv. Det är ofta där de faller. Där är Hanna och Sebastian bra exempel. De tog kliven de behövde göra i den åldern.
TT: Hur känns det att se din elev göra detta på ett OS?
- Det är så rörande. Man fattar det inte. Det är bara att buga sig. De här talangerna... Det känns så himla roligt då man jobbar med dem och får de här framgångarna för svenskt skidskytte. Då orkar man.
