Hammers 6
Hanhals 4
(0–1, 5–1, 1–2)
Men förutom spelet i andra perioden och segern var det delade känslor hos tränaren Fredrik ”Fredda” Johansson:
– Jag sa visserligen innan matchen att det fan får se ut hur som helst bara det bli seger. Men så här illa, förutom i andra perioden, får det ändå inte se ut.
– För samtidigt som det vissa stunder var väldigt illa, var det i andra perioden väldigt bra.
Hammers fick en gyllene chans till en bra omstart med tre raka powerplay. Men mer än en slumpchans för Jesper Johansson kom inte ett omständigt hemmalag, ”det talar vi tyst om”, och när det tredje överläget i stället vändes till boxplay vände matchen.
Visserligen klarades alla dessa av, men när Hanhals fick en fjärde chans till powerplay kunde Oliver Eriksson inte hindra Mattias Skog från att stöta in 0–1 (14.18) i en, för Hammers del, bedrövlig förstaperiod.
– Men det var första gången som jag inte var orolig vid 0–1 sett till hur det har sett ut på träningen i veckan, inflikar Johansson.
Erik Borg nickar instämmande:
– Då märktes det att vi inte har spelat på ett bra tag utan vi åkte mest och kände på varandra.
Men om förstaperioden var full av ängslan, tafflighet, slarv, kramp och dåligt självförtroende så skulle just Borgs 1–1 3.28 in i den andra perioden bli starten på rena islossningen. Eller femettan, om ni så vill.
För plötsligt vågade hemmaspelarna kliva fram och vinna puck betydligt högre upp i banan, vara aggressivare och spela rakare, vilket också skulle löna sig.
Efter att precis ha klarat av ett boxplay kunde Tom Mäkitalo bara sekunderna senare göra 2–1 (26.50), framspelad av Aleksandr Ossipov och efter att ha parkerat i Hanhals zon lyfte Aleksei Sibertsev med en backhand in 3–1 (30.13) i målvaktens högra kryss.
Det sena nyårsfyrverkeriet fortsatte. Men när Björn Hjärpe hade visat att det lönar sig att skjuta när han från svår vinkel fick se skottet ramla in till 4–1 (34.11) sedan Fredrik Bergvik inte hunnit förflytta sig från ena sidan till den andra gav Hanhals-målvakten upp och lämnade över till Andreas Ljunggren.
Det hjälpte nu föga. För exakt 100 sekunder senare fick han se Erik Borg göra 5–1 (35.51) på målvaktsretur efter en vass 2 mot 1-kontring signerad Martin Pärna.
– Äntligen studsade pucken vår väg och vi hamnade i ett momentum. Men så kladdade vi inte så mycket utan försökte få puckarna på mål, förklarar Erik.
Därför kändes det väldigt onödigt när Max Lindroth tilläts prickskjuta in 5–2 22 sekunder senare och ta Hanhals in i matchen igen. I synnerhet som Hammers sedan tre gånger om hamnade i boxplay, där Kristoffer Wikners 3–5 9.52 in i slutperioden gjorde Hammers ängsligt igen.
– Vi har inte råd med så mycket utvisningar. Och trots att vi sa inför sista perioden att vi skulle fortsätta att spela blev det ängsligt igen, analyserar ”Fredda”.
Men närmare än Anton Brusweds 4–5 med knappa minuten kvar kom inte Hanhals. I stället kunde Niklas Bunnstedt raka in 6–4 i öppet mål med 23 sekunder kvar och ge Hammers en flygande start på 2017.
