– Jag har nog ännu inte riktigt fattat hur mycket de där målen egentligen betydde, säger den 20-årige dansken om straffen i matchminut 85 till 1–1 mot Helsingborg på Olympia och – det där vänsterskottet till 2–1 i den 90:e minuten.
– Fast mot Östersund var den foten inte lika vass, skrattar han och avser frilägesmissen.
Men visst blir han hela tiden påmind om målen som tog HBK tillbaka till finrummet och gjorde honom till en ikon bland fansen.
– Jo, jag är väl lite mer känd på gatorna i Halmstad efter kvalet. Och när jag kom tillbaka från semestern och tränade lite med Köpenhamn kom en helt okänd man fram och berömde mig för de fina målen. Så många verkar ju ha sett det på Youtube. Jag också, ett antal gånger...
Det är sista dagen på den enorma resorten Cambrils Park där HBK har bott.
För ett år sedan var Marcus med sitt FC Köpenhamn i Dubai och mötte AIK i Dubai Cup.
Då hade han inte en aning om att det fanns en klubb som hette Halmstads BK.
– Nej, faktiskt inte, skrattar han.
– När jag i somras fick veta att jag var aktuell dit var jag tvungen att googla på det. Eller rättare sagt – mina föräldrar gjorde det eftersom de ville veta var jag i så fall skulle hamna.
Och de gillade vad de såg.
– Ja, visade sig vara en fin klubb med bra meriter och fyra SM-guld. Och ”byn” när jag kom hit – den är ju också hur trevlig som helst.
När han kom hit hade han satt upp två mål.
– Jag skulle spela alla matcherna. Och så skulle vi gå upp. Så det blev check – check, ler han.
För plötsligt föll alla bitarna på plats för den sympatiske dansken.
– Det blev perfekt timing för mig. Jag hade tränat med FCK i många år, men behövde speltid för att utvecklas vidare och den fick jag här.
Men det var, med några få undantag, mest i rollen som mittback.
– Fast jag trivs bättre på mitten där jag får löpa mer och är mer involverad i spelet. Och så är jag ju inte så lång heller, förklarar Marcus som såg också märkte en förvandling i laget innan kvalet.
– Det hände något där. Vi slöt oss samman, blev ett lag och bestämde oss för att, som underdogs, göra det som bara vi själva trodde på. Mot Sirius och AFC kändes vi inte som ett lag på samma sätt, det var mer individuellt. Men nu var vi det.
– Så när vi nu lyckades tror jag det var bättre för laget att gå upp via kval i stället för direkt.
Det är också den känslan som HBK tar med sig in i 2017.
– Vi har en bredare trupp och hårdare konkurrens där vi vet hur vi ska spela och alla vet vad de ska göra. Men man glömmer hur unga vi är. Jag menar, jag är bara 20 år men ändå tre år äldre än Sead (Haksabanovic), Gabbe (Gudmundsson) och Jonathan (Svedberg).
– Fast Jag tror ändå att vi kommer att bli en obehaglig överraskning för många. Det är den känslan som jag har och det visade vi mot Elfsborg och Östersund.
HP I SALOU, SPANIEN
