Men där och då, i fredags eftermiddag, när det ofattbara terrordådet inträffade när en dåre fegt mejade ner oskyldiga i den centrala huvudstaden med en kapad lastbil kändes det som om det bara var runt kvarteret.
För även om offren och dess anhöriga var de som drabbades värst och lämnades i chock och sorg så var det en attack mot oss alla, mot familjen Sverige som reste sig och visade både enorm beslutsamhet, empati och värme genom att stötta och hjälpa varandra.
Så lika futtigt som resultatet i en allsvensk fotbollsmatch kan kännas i dessa dagar – lika viktigt är själva fotbollsmatchen. För dessa inskränkta, ynkliga galningar som gömmer sig bakom religiösa förtecken får aldrig någonsin vinna kampen mot vår demokrati, vårt öppna samhälle och vårt sätt att leva, där idrotten är ett.
Jag satt själv på Halmstads BK:s specialchartrade flygplan på väg till Uefa-cupmatchen mot Genclerbirligi dagen efter 11-septemberattacken i USA 2001 när beskedet, någonstans över Rumänien, kom att det krävdes extra tillstånd för att få landa på Esenboga-flygplatsen i Turkiets huvudstad Ankara. I stället fick vi återvända till Halmstad där beskedet kom att alla matcher var framflyttade en vecka.
Efter helgens fruktansvärda dåd ställdes allt in i Stockholm den aktuella dagen. Men sedan, om än i skuggan vad som hade hänt, valde man att köra vidare med alla planerade sport-, nöjes -och kulturevenemang.
Det var precis som den tysta minuten på Stadsparksvallen med Jönköpings Södras och Halmstads BK:s spelare i sorgband.
Först sorg och eftertanke föratt hedra de drabbade. Och sedan glädje och sång och förväntningar för livet måste gå vidare.
Matchen i Jönköping blev också omtumlande, fast naturligtvis på ett helt annat sätt och i en helt annan dimension av livsskalan där fotbollsresultat egentligen inte är så viktiga.
Men 0–2 och en man mindre i en dryg timme – det skulle egentligen inte gå att vända för ett HBK som kom helt snett in i matchen med felbalanserat lag, mängder av missade uppspel och ytor som stora som halva Vättern till J Södra-spelarna.
Eller som HBK-tränaren Janne Jönsson uttryckte det:
– Alldeles för mycket spel till fel tröja.
– Vi hamnar ju i ett väldigt besvärligt läge, men kan ju till slut faktiskt vinna matchen sett till alla högkaratiga chanser som vi skapar sista halvtimmen. Så en stor eloge till alla killarna som visade enorm moral och disciplin och aldrig gav upp, berömde han sedan.
För om inte enbart Helsingborgs IF efter höstens kval visste det innan så vet Fotbollssverige det nu. Underskatta aldrig ett HBK som verkar slaget och uträknat.
När Sead Haksabanovic rullade in 1–2 i den 52:a minuten var det inte bara HBK:s första avslut på mål utan mot mål!
Men en halvtimme senare hade laget ändå skapat tillräckligt med målchanser för att till och med kunna vinna matchen mot ett chockat J Södra som helt havererade och där Haksabanovics jätteskott i insidan av stolpen från 25 meter bara var millimeter från att bli HBK:s segermål. Med en man mindre.
