Och just därför kan HBK åka hem från träningslägret i Spanien med en riktig skön känsla, där laget lär ha satt sig i rejäl respekt hos de allsvenska motståndarna på planen, Elfsborg och Östersund. Men också de bredvid.
– Det är stabilt igen nästan matchen igenom. Vi har bra kontroll, ligger rätt i positionerna, pressar när vi ska pressa och har också några riktigt vassa anfallskombinationer, konstaterade lagkaptenen Fredrik Liverstam belåtet.
Men så var det detta med resultatet. När den provspelade spanjoren(!) Fran Gonzales helt bortglömd nickade in 1–1 på hörna i den 85:e minuten på Östersunds första riktiga chans skulle HBK för länge sedan ha punkterat matchen och lett den med 3, 4–0.
– Det är ju närmast osannolikt att vi inte vinner den här matchen sett till alla öppna chanser vi har. Men vi får väl ta att det är en träningsmatch då, medgav HBK-tränaren Janne Jönsson.
Och Liverstam höll med:
– Men trots att vi spelar så bra så sitter vi där nu ändå med 1–1. Och det är något som vi också måste fortsätta att jobba på – att vinna matcher. För allt annat är ju egentligen ointressant.
Okej, låt oss nu heller inte glömma att det Östersund som HBK mötte var långt ifrån ordinarie utan, med Ken Sema och Samos Ghoddos bredvid, i stället ett märkligt misch-masch av A-lagsspelare, reservlagsspelare och tre provspelare varav två från Spanien(!) som hade gjort ett träningspass med laget före matchen och en mittback på topp innan det på slutet antog konturerna av ett allsvenskt lag.
Men det ska ändå inte förta den trygghet och den tydlighet som HBK, i svallvågorna av kvaldramat mot HIF, under försäsongsmatcherna så här långt har visat.
– Ja, även om resultatet är surt så måste jag ändå vara glad över spelet, både bakåt och framåt. Vi håller fortsatt ihop laget väldigt bra och vi gör det även trots åtta byten. Och det är ju också en konst i sig – att inte bara lära sig starta en match utan att komma in i en och då göra avtryck, påpekade Jönsson.
Jodå, det ska HBK ta med sig hem till Sverige; vetskapen att konkurrensen på vissa positioner är knivskarp och att HBK trots alla byten ändå aldrig tappade rytmen i spelet, vilket är det bästa kvittot på att spelet håller på att sätta sig.
Försvaret har också varit stabilt där Alexander Berntsson med eftertryck har visat att Jönsson inte behöver bekymra sig det minsta över att flytta upp Marcus Mathisen på centralt mittfält, där Ivo Pekalski har dominerat men också Rebin Asaad tagit stora kliv.
Vänsterkanten blir ett vapen med sin speed, det visade både Sead Haksabanovic och Gabriel Gudmundsson mot ÖFK och framåt har japanen Kosuke Kinoshita blivit en nyttig blåslampa för strävsamma radarparet, den kliniske avslutaren Fredrik Olsson och tunge Alexander Ruud Tveter, där den sistnämnde dock känns given.
Så det största frågetecknet, förutom explosive Andre Ntambues vara eller icke vara, när HBK på torsdag efter träning lämnar Salou är högerkanten. Där har Nikolai Alho och Alexander Henningsson mer att bevisa.
