Först den heroiska kvalmatchen i lördags mot Lidingö SK i klassiska och lite nedgångna Gångsätrahallen på Lidingö inför ögonen på uppresta föräldrar och anhöriga och där – mitt bland träbänkarna, fotbollens förbundskapten Janne Andersson som jag ibland tror brinner nästan lika mycket för Drott som för fotbollen.
För trots Lidingös allsvenska rutin och tyngre fysik så var det de unga Drott-tjejerna som på kvicka fötter vågade mest i slutet. Som Anna Wibring som efter flera missar ändå vågade ta avslutet till 24–22. Som Amanda Kullenberg som efter 45 minuter på bänken sedan kom in och snurrade upp hemmaförsvaret. Som Cecilia Patriksson som efter en blytung första halvlek när det mesta gick emot sedan var planens gigant efter paus.
Så naturligtvis är det precis som ordföranden Roger Wohlin sa efteråt; att man nu ska lära sig av damlaget hur omstarten för herrlaget i division 1 nu ska ske när tjejerna för första gången i klubbens historia kommer att ligga en division högre än killarna.
Den sker genom att bygga på de egna talangerna och den unika lagsammanhållningen.
Och mest kittlande – det här laget är bara i början av sin resa, där allting startade 2009 när Thomas Sivertsson flyttade hem till Halmstad och tog hand om ett flicklag i Halmstad Handboll där dottern Sally spelade och där han nu också fortsätter.
– Ja, här finns minst 25 procent mer att plocka ut av spelarna som har utvecklats och vuxit enormt bara den här säsongen, berömde en stolt Drott-tränare.
Dagen efter, tolv mil västerut, var det dags att se hur unga HBK hade tagit den senaste 0–3-smällen mot Malmö FF och framför allt – de röda korten två matcher i rad.
Fast mest nyfiken var man förstås på hur den nya 4–5–1-uppställningen skulle fungera med Alexander Ruud Tveter ensam på topp, Sead Haksabanovic i en lite mer central roll och speed i form av Nikolai Alho och Gabriel Gudmundsson på kanterna.
HBK-tränaren Janne Jönsson var nöjd:
– Med den nya uppställningen ville vi ha mer boll och kunna vårda den och det lyckades, framför allt i första halvlek. Bakåt var vi fortsatt stabila så även om det blev lite baktungt med för mycket bolltapp efter paus tycker jag att det var ett intressant test där vi visade att vi har en sträng till att spela på.
Läs också:Mållöst och uddlöst test för HBK mot AFC
Själv kan jag tycka att många frågor dock förblev obesvarade när Sead Haksabanovic alltför ofta kom på mellanhand i sin nya roll. Men jisses – han måste också få ha en dålig dag och man glömmer att han bara är 17 år. Samtidigt blixtrade kanterna bara emellanåt till vilket isolerade Alexander Ruud Tveter på topp och det ihop med alltför många bolltapp i uppspelsfasen (HBK:arna måste prata mer med varandra på planen!) gjorde laget oftast uddlöst.
Att detta var AFC Eskilstunas första nolla bakåt på hela säsongen sedan Pelle Olsson tog över som tränare var väl ett kvitto på det.
Så frågan är: Hur resonerar HBK-ledningen nu inför matchen mot Djurgården när Kosuke Kinoshita är tillbaka?
