KRÖNIKA: Något måste hända och det nu, HK Drott!

Ynka 310 personer i en kusligt ödslig Halmstad arena och ännu en förlust, 19–32 mot serieledande Önnered efter smått overkliga 4–16 på 21 minuter när 14–16 förvandlades till 18–32. Nej, de som hade hoppats på ett gott nytt 2017 för HK Drott, ett mirakel eller en nystart fick ännu en käftsmäll.

ANNONS
|

För just nu är HK Drott ett sjunkande skepp som, om inget drastiskt görs, kommer att spela division 1-handboll nästa säsong. Division 1! Eller som det egentligen är – division 3!För denna stolta förening, en klassiker i svensk handboll som fram till i fjol hade spelat i den högsta serien sedan 1968. Det skulle, är jag rädd, bli klubbens undergång med tanke på det skuldberg som klubben dessutom bär på.

Efter matchen kom ordföranden Roger Wohlin med de påskrivna övergångspappren på målvakten Andreas Holmén.

Men ensam kan han inte förvandla dessa spillror till ett lag.

Lika lite som tränaren Diego Perez Marne kan det.

ANNONS

Sedan han ersatte Tommy Souraniemi i november 2015, först ihop med Lars-Magnus Jönsson, sedan ensam, har Drott förlorat 30 av 38 seriematcher.

Efter att Perez Marne blev ensam ansvarig är statistiken fyra segrar, en oavgjord och 17 förluster varav tio i Allsvenskan.

Okej, han kom till ett lag med ett självförtroende som en jordfräs efter åtta raka förluster och han tvingades inför den här säsongen bygga ett helt nytt lag när 4/5 av truppen lämnade klubben.

Men när halva säsongen har gått riskerar Drott på tisdag kväll att ligga sist i Allsvenskan

Ingen elitklubb på den här nivån hade accepterat det. Men klubben är bakbunden efter att i februari i fjol ha valt(?) att skriva treårskontrakt med Diego.

Och där sitter man nu – utan att kunna agera.

Jag lider med Drott. Och jag lider med Diego som inte kan bära oket själv utan måste ha hjälp på tränarbänken.

– Vi diskuterar livligt om förändringar kring laget, även om vi inte har några konkreta namn förutom Urban Johnsson vad gäller den mentala biten. Men det handlar om bland annat matchcoachningen där Diego kan behöva hjälp, förklarade Wohlin efteråt.

Själv lämnade Drott-tränaren dubbla budskap, även om han medgav att han inte mår bra av situationen:

ANNONS

– Jag ser ingen prestige i att ta hjälp utifrån. Men samtidigt tror jag inte att någon med erfarenhet skulle kunna förhindra den kollektiva panik som uppstår under matcherna. Så mycket handlar om psykologi, där vi måste fortsätta att jobba, menade han.

Visst handlar mycket om det mentala. Men det handlar framför allt om ett spel som inte fungerar, varken framåt eller bakåt, där den krassa sanningen är att försvarsorganisationen stundtals är kaotisk med rena svängdörrarna där unge Johan Gustavsson med sina elva räddningar ändå gjorde en fullt godkänd insats.

Och att det varken finns någon plan B eller C när anfallsspelet kör fast som mot Önnered med drygt 15 bortkastade bollar och tekniska fel, sedan tappade jag räkningen, när Erik Lindau sköt bort alla sex avslut, Richard Lindström fick spela nästan non stop trots en svart afton och kubanen Yosdany Rios var det enda hotet på nio meter.

Därför undrar jag varför inte Filip Berensen får mer speltid? Eller varför inte testa Hampus Olsson på nio meter när man kör fast och truppen är så lövtunn bakom förstasexan.

– Men det jag hatar mest är att spela lidande – vi har den trupp vi har, inflikade Diego.

Vad Drott nu måste inse är att laget inte är bättre än så här just nu och måste visa jävlar anamma och desperation för att rädda kontraktet.

ANNONS

Eller som Roger Wohlin uttryckte det:

– Det måste synas på planen att vi vill vinna.

Just nu gör det inte det.

ANNONS