Allsvenskan
Drott 32
Amo 41
(14–21)
Det som såg så bra ut senast i storsegern mot Västerås Irsta var som bortblåst när Amo från Alstermo hade lekstuga mot den forna mästarklubben.
Smålänningarna gjorde nästan som de ville på banan och stackars Johan Gustafsson, som storspelade senast, fick nu ingen som helst hjälp av uteförsvaret.
41 mål - så många har motståndarna inte gjort på Drott tidigare under säsongen.
Och då ska vi komma ihåg att Amo luftade stora delar av truppen i den andra halvleken.
– Det är kanske inte mot det här laget som vi ska ta två poäng, men det gör ändå ont att förlora. Vi har pratat mycket om hur vi ska agera bakåt, men det var väl bara de sista minuterna som vi lyckades täcka några skott, säger Diego Perez Marne.
Han fortsätter:
– Nu gäller det att vi inte drabbas av pessimism utan lär oss av misstagen och fortsätter köra på under träning och matcher.
Till en början såg det dock allt annat än hopplöst ut.
Hemmalaget bjöd på bra motstånd de tio inledande minuterna och utnyttjade en utvisning – sedan Alstermos Daniel Steen kastat bort bollen – med att gå från 5–4 till 8–5.
Men plötsligt tappade Drott all koncentration och tålamod i anfallsspelet. På tok för snabba avslut, slarv och tappade bollar gav Amo luft under vingarna och fem mål senare hade gästerna vänt till 10–8.
En ny svacka för Halmstadlaget avgjorde sedan matchen under den andra halvan av första halvlek, då Amo sprang i från till 20–12.
– Ja, där gick matchen. Vi gjorde för många enkla misstag i anfallsspelet. Det är svårt att förklara vad det berodde på, men vissa spelare visade orutin och andra ville för mycket, anser Diego.
– Det känns förstås tungt att det blir så, men jag tycker ändå att det finns många, positiva saker att ta med sig också.
Kantspelaren Linus Fernebrand var säkerheten själv och satte i stort sett alla lägen han fick. Till slut blev det sex mål (bara Hampus Olsson var bättre på åtta) och han fick pris som bästa hemmaspelare.
En som också stundtals visade fina kvaliteter var 18-årige Jack Månsson.
Han fick en otacksam uppgift som spelmotor sedan Erik Lindau kort före matchstart tvingats kasta in handduken på grund av feber, men klarade sig riktig bra i en helt ny roll med fem mål på kontot.
– Det var första gången som jag spelade på den positionen och jag kände att jag inte var riktigt van – det blev missförstånd i bland. Men samtidigt blev vi passiva allihop och slutade jobba som ett lag – det handlade om sex spelare på plan som gjorde sin egen grej, tycker han.
Jack hade ett jobbigt 2016 med fem månaders rehab efter två knäskador, men är nu på allvar på väg tillbaka.
– Det är många unga i laget som får ta ett stort ansvar, men de utvecklas hela tiden. Jag är jättenöjd med Jack och han kommer få spela mer och mer, konstaterar Diego.
Tränaren hoppas att Drott ska hitta tillbaka till vinnarspåret igen till helgen borta mot Skånela.
– Det är inget lätt läge som vi har hamnat i. Därför gäller att det att spela varje match som en final för vi vill ta oss ur den här knepiga situationen.
