– Jag vet egentligen inte vad som driver mig. Det är väl att man är intresserad av att plåga sig, skrattar Bo Jönsson.
För 77-åringen handlar det mesta om cykling. Det är träning, cykling på TV och tidigare även cykling på semestern. Han föddes möjligen inte med en cykel vid sin sida, men det dröjde inte många år innan han satte sig på sadeln och inledde en lång resa - till synes utan slut.
– Jag köpte min brors cykel 1954. Egentligen var jag inte intresserad av att köra så långt som runt Vättern, men jag var på en tävling i Varberg med Tomas Fåglums svärfar, så jag och en kompis åkte med honom upp och körde Vätternrundan.
Men det var långt ifrån självklart att det skulle bli fler lopp.
– Första gången sa jag att jag aldrig ville göra om det igen, men efter det tänkte jag att jag gör det en gång till, sedan tio och därefter 30 gånger, säger han.
Han var till slut fast i träningen, slitet och känslan av att ta sig i mål efter ett långt lopp. Det blev mer cykling och runt 700 mil om året. Och bara två år efter starten 1966, så knep han sin bästa placering med en 23:e plats och 1972 gjorde han sin bästa tid i tävlingen med 8,04.
– Det var lite annorlunda då. Det var inte med fler personer än 300 första året, samtidigt som det var mer trafik. I dag är nästan alla vägar avstängda, men i början var det öppet för all trafik, så det kom många långtradare som körde fort.
Bo har genom åren deltagit i alla lopp förutom 1977 och 1979, då hans pappa avled ena året och han var sjuk andra. Ibland har han kört ensam, ibland med vänner, men en person som alltid stått vid hans sida är frun Brigitte, som han träffade vid en cykeltävling i Burseryd 1956.
– Han älskar cyklingen. Jag har fått lida för det mesta. Jag tycker om att cykla, men inte 30 mil, skojar Brigitte och faller i skratt.
Bo sätter sig ner vid sitt skrivbord och bläddrar i en pärm med anteckningar och resultat från alla hans år i Vätternrundan. Han berättar att han kört loppet med sina tre barn, men att han ännu inte lyckats med barnbarnen.
– Jag har försökt, men de är inte lika intresserade.
Och visst finns det chans till det framöver. Först ska han dock i augusti genomföra sitt 48:e varv i Bjäre Runt med målgång i Ängelholm.
– Jag har inte anmält mig ännu, men jag ska vara med. Jag vet inte om det blir Vätternrundan igen. Det får vi ta sedan.
Men visst gnager det i honom att han i helgen körde in på 9,33 och 9,32 i fjol. Det får det bli ändring på.
– Det är ju alltid lite surt, säger han med ett leende.
