Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

HBK-målvakten Stojan Lukic – här med sonen Charlie och hunden Mini – får Hallandspostens Dribbler som den bäste fotbollsspelaren i tidningens spridningsområde.

Stojan – en skrockfull vinnarskalle får HP-Dribblern

Kanske att det var Stojan Lukics gröna målvaktströja som räddade kvar Halmstads BK i allsvenskan 2014. Åtminstone om man ska tro årets skrockfulle HP-Dribbler.

– Jag vann inte en match i den gula tröjan så den är kasserad nu.

När Stojan 28 år gammal kom till Falkenbergs FF hade han gjort en elitmatch i fotboll. En.

– Jag var reservmålvakt i Landskrona bakom Lee Baxter, men fick jag chansen mot Väsby. Jag höll nollan och blev utsedd till planens bästa spelare, minns han.

När Stojan fem år senare, nu 33 år gammal, kom till HBK hade han gjort noll allsvenska matcher. Noll.

Ändå är han nu årets HP-Dribbler – den prestigefyllda utmärkelsen som den bästa fotbollsspelaren i tidningens spridningsområde 2013.

Snabbt jobbat av en ”latebloomer”.

– Ja, det är fantastisk kul och smickrande, ler han medan sambon Lotta dukar fram kaffe och kladdkaka, sonen Charlie, snart två år, leker i köket och hunden Mini pockar på uppmärksamhet.

– Jag var det största frågetecknet i många ögon – det osäkraste kortet. Därför känns det extra skönt att få ett kvitto på att det verkligen gick bra.

– Men det viktigaste var att vi höll oss kvar. Det var enormt viktigt för hela föreningen för se hur det nu går för Öster när många överger klubben.

Jodå, och hade det inte varit för Lukic kunde HBK ha varit där.

Örjans vall 10 november matchminut 50: HBK är i brygga vid 0–1 mot Gif Sundsvall i kvalmatch 2 när Pa Dibba kommer helt fri och definitivt kan skicka ner hemmalaget i superettan.

Men – Stojan räddar. Och bara sju minuter senare har Mikael Boman både gjort 1–1 och 2–1 och HBK är kvar i allsvenskan.

– 0–2 där och vi hade knappast rest oss.

Med tanke på att han inför säsongen också valde mellan Öster och HBK är han glad över sitt beslut.

– Jag hade fått mer pengar i Öster, men det var till HBK jag ändå helst ville. Det har varit min dröm ända sedan jag började i Leikin.

För det var där på Sannarp, som 14-åring som målvaktskarriären började. Visserligen växte Stojan upp i stockholmsförorten Haninge. Men i Västerhaninge var han yttermittfältare innan hans föräldrar separerade och han valde att flytta med mamma till Halmstad som hade fått jobb på Duni Bilå.

– Det fattades en målvakt i Leikin så jag fick hoppa in. Och på den vägen är det.

Efter tre år blev det en halv säsong i Harplinge innan en kompis lockade över Stojan till Halmia.

– Jag tränade en vecka med laget och Janne Wassman, tränaren, blev så imponerad att han ville att jag skulle stanna, minns Stojan.

Några omklädningsrum längre bort höll HBK till – tränat av Jonas Thern.

– Jag fick senare höra att Thern ville ha mig, men att Halmia vägrade att låta mig gå till just HBK, inflikar Lukic.

Därför skulle den allsvenska drömmen dröja ytterligare tio år. Under den tiden hann det bli ytterligare några år i Halmia (totalt fem), två i Högaborg under Jonas Wirmola, ett i Landskrona och ett i Assyriska innan det bar hemåt igen.

– Det kom 13 000 till derbyt mot Syrianska – i division 1 norra! Vi gick upp det året, men jag vantrivdes i stan så jag längtade hem.

Väl tillbaka i Halmstad 2008 ringde Håkan Svensson som hade blivit assisterande tränare och målvaktstränare i Falkenbergs FF.

Redan första säsongen blev det succé och de allsvenska drömmarna vaknade när han fick veta att Elfsborg hade tittat på honom.

Döm av förvåning när han då, på semester i USA, fick veta att Elfsborg värvat – klubbkompisen Joakim Wulff som bara stått de tre sista matcherna.

– Sportchefen Håkan Nilsson ringde och undrade om jag ville ha tröja nummer1 och jag frågade vad Jocke skulle göra? Han ska till Elfsborg, sa han. Visserligen först som reserv bakom Abbas Hassan, men ändå.

Efter att ha varit nära AIK och haft chansen i IFK Norrköping, ”jag vågade inte efter tiden i Södertälje” kom chansen till slut i HBK 2013 när hans tidigare lagkompis Jens Gustafsson ringde sedan Lukic tidigt meddelat FFF att han ville gå vidare.

Då hade Stojan redan i samband med flytten hem till Halmstad träffat Lotta och efter allt kringflackande stadgat sig. För tre år sedan flyttade de till huset, där Lotta har sin kombinerade frisörsalong och butik tvärs över gårdsplanen. Och för snart två år sedan kom Charlie till världen.

– Han älskar bollar, men skjuter mer än han räddar så det är väl efter farfar Ostoja som spelade i Plavi Team i tvåan (dåvarande superettan), skrattar Stojan.

– Så det ska mycket till för att man ska bryta upp i dag. Man får ju ett annat perspektiv på livet när man får familj. Jag menar, efter mardrömsmatchen mot HIF kom jag hem, förbannad och besviken, men så kom Charlie och mötte i dörren och så försvann allt.

– Samtidigt har jag blivit lugnare, dels tack vare Lotta och Charlie, dels tack vare Mikael Lönnstam som fått mig att fokusera på rätt saker, medger han och avser klubbens idrottspsykolog.

– Det är ju också ett speciellt liv, där Lotta får ta mycket ansvar när jag är iväg och jag måste sova själv inför varje match.

Att kunna koppla bort fotbollen i bland är också viktigt för Stojan.

Därför arbetade han som träningsansvarig på Sats i Halmstad under åren i FFF. Men när tjänstledigheten går ut i februari tvingas han sluta.

– Det funkar inte med de tiderna som vi har i HBK. Men i stället utbildar jag mig till diplomerad kostrådgivare och kommer att vara kvar som personlig tränare för jag brinner verkligen för det.

Stojan är, tillsammans med Jesper Westerberg, de som tränar hårdast upptill de vanliga passen.

– Jag har naturligtvis mycket gratis eftersom jag vet vad jag behöver träna för att bli starkare som målvakt.

Bara två dagar efter att kontraktet var bärgat hade Stojan en sittning med Jens.

– Vi var väl ganska överens om vad som jag behöver förbättra. Så varje onsdag under hela december har jag kört extra träning med Conny (målvaktstränare Johansson).

För trots sina 34 år känner Lukic att han utvecklas och vill bli bättre.

– Fysiken har jag så finns bara hungern kvar känns det som om jag kan spela tills jag är 40.