Om elva dagar, den 1 april startar Allsvenskan i fotboll 2017. Halmstads BK är tillbaka i finrummet och är också det som lag som senare samma dag följer upp tungviktsmötet IFK Göteborg–Malmö FF hemma på Örjans vall mot den fräcka uppkomlingen ÖstersundS FK. Därför börjar HP-sporten i dag nedräkningen inför premiären med reportage om forna HBK-are, om lagen och naturligtvis – ett allsvenskt tips.
– Eric är den i truppen som ligger närmast att så småningom axla Antes mantel med sin klokhet och passningsskicklighet, säger IFK-managern och den forne HBK-tränaren Jens Gustafsson.
Ante – så kallas pappa, HBK-legendaren Anders Smith, men i det här fallet handlar det förstås om lagkaptenen och en annan HBK-bekanting, Andreas Johansson.
Stora ord om Smith jr.
– Ja, det är jag nöjd med, ler Eric som debuterade med HBK redan som 17-åring.
– Jag har spelat några matcher som mittback och eftersom vi har så mycket boll är det en väldigt intressant roll. Dessutom har jag den bäste mentorn man kan ha i Ante som lär mig skitmycket då han själv också en gång var mittfältare.
Vi sitter på Östgötaporten som numera är Erics hemmaarena. Bara några långa utsparkar längre bort ligger hans lägenhet, där bitarna i livspusslet nu börjar falla på plats, även om flickvännen Julia är kvar i Halmstad.
Så var det inte i fjol när första halvåret kan summeras: Kaos.
Det började redan på IFK:s träningsläger när han fick problem i en baksida lår. Strax därefter drog han vänster ljumske och var borta i två månader och väl tillbaka drog han den andra ljumsken.
Men den värsta smällen kom på våren när han, omedveten om att han hade feber i kroppen, spelade en match i Svenska cupen.
– Dagen efter fick jag ont i hjärtat och det svartnade för ögonen så fort som skulle resa mig, minns han.
Smith blev inlagd på sjukhus i fem dagar för provtagning och fick sedan förbud att träna för fullt i ytterligare två månader.
– Men det blev aldrig hjärtmuskelinflammation så det var väl tur i oturen, inflikar Eric och medger att det var en väldigt jobbig tid.
– Ja, jag flyttade ju till Norrköping för att spela och nu försvann ett halvår direkt.
– Samtidigt växte jag som människa. Det var första gången som jag hade flyttat hemifrån och nu fick jag klara mig själv utan att ha mamma och pappa där. Så mentalt blev jag starkare när jag nu vet att jag kunde ta mig igenom alla motgångar eftersom jag inte var van vid skador tidigare.
– Jag menar, jag har fått ta tag i saker själv som tidigare kändes självklara. Som att fixa boendeparkering eller installera internet. Fast det värsta är nog att laga mat, så oftast äter jag ute, skrattar han.
Jens Gustafsson håller med:
– Eric kan se tillbaka på fjolåret med stolthet sett till den uppförsbacke han fick. För i år har han tagit enorma kliv i sin utveckling, både på och utanför planen.
Det innebär att Smith efter fjolårets 219 minuter i Allsvenskan varav två matcher från start och åtta som avbytare den här säsongen konkurrerar om en plats i startelvan. Både som mittback och på mittfältet när IFK, ”om vi kan höja lägstanivån”, ska vara med i guldstriden.
– Men att skolas in som mittback är lite av en nytändning även om jag framför allt defensivt har jag mycket kvar att lära. Som att nicka. Det har jag aldrig varit bra på trots min längd eftersom jag trivs bäst med bollen utmed marken. Sedan positionsspelet och veta att jag är sista länken.
De närmaste målen, förutom att hålla sig skadefri och ta en plats i startelvan, är att komma med i U21-landslaget. Men visst lockar utlandet i framtiden – i synnerhet som han bara var en påskrift från kontrakt med Charlton och därtill anbud från PSV Eindhoven innan han valde Norrköping.
– Så med facit i handen hade det varit mycket jobbigare att få de skadorna i England, inflikar han och är glad att pappa numera bor söder om Stockholm.
– Jo, det känns tryggt. Men han är rädd att jag ska gå om honom i antal allsvenska matcher, skrattar Eric som med 46 matcher mot pappas 158 redan är på god väg.
Och visst följer han itt HBK som han sett flera matcher med.
– Ja, och förutom mot oss har det sett bra ut. Men det blir speciellt att komma till Örjans vall.
För någon gång har jag tänkt att återvända till HBK. Så det är skönt att veta att ledningen har sagt att jag får komma hem när jag vill.
HP i Norrköping
3. IFK NORRKÖPING
Tränare: Jens Gustafsson.
Placering i fjol: Trea.
Allsvenska säsonger: 76.
SM-guld: 13.
Nyförvärv: Simon Skrabb, Jaro, Niclas Eliasson, AIK,Gudmundur Thorarinsson, Rosenborg, Alfons Sampsted, Breidablik, .
Förluster: Tesfaldet Tekie, Gent, Andreas Vaikla, Mariehamn, Erik Lindell, Degerfors (lån), Mohanad Jeahze, (lån).
Analys: När alla i samband med landslagets januarilägrer mest pratade MFF och AIK tycktes många ha glömt att IFK Norrköping i samma veva hade sju spelare iväg på olika landslagsuppdrag. Så trots spelarflykten på sistone – visst finns potentialen där för att återigen vara med i toppstriden. För i takt med att de nya spelarna kommit in i Jens Gustafssons sätt att spela har laget visat en stegrande form som tagit Peking till cupfinal mot Östersund. Lägg därtill Kalle Holmbergs hysteriska målform på försäsongen, Allsvenskans kanske speedigaste kantspelare i Niclas Bärkroth och Niclas Eliasson samt den pudelkloka duon Andreas Johansson och Daniel Sjölund och IFK blir att räkna med i år också. I synnerhet som det numera finns ekonomiska muskler på Östgötaporten att förstärka laget.
10. ÖREBROSK
Tränare: Alexander Axén.
Placering i fjol: Nia.
Allsvenska säsonger: 48.
SM-guld: –
Nyförvärv: Filip Rogic, AFC Eskilstuna, Johan Mårtensson, Helsingborg, Yannis Mbombo, Standard Liège, Damien Plessis, Maritimo, Kennedy Igboananike, klubblös,Divine Naah, Manchester City (lån).
Tappade spelare: Astrit Ajdarevic, AEK Aten, Robert Åhman Persson, Belenenses, Erik Moberg, Viborg, Daniel Björnkvist, AFC Eskilstuna, Martin Broberg, Odd Grenland, Daniel Nordmark, Lidköping.
Analys: Alexander Axén tillhör Allsvenskans mest färgstarka tränare, men hittills har han inte lyckats få ihop det en hel säsong, där närkingarna har gått som tåget antingen höst eller vår. Nu får ÖSK dessutom starta om med ett nytt mittfält utan speldirigenten Ajdarevic, rivjärnet Åhman Persson – som tillsammans ådrog sig 21 gula kort i fjol(!) – plus jokern Martin Broberg. Så trots det vassa tillskottet Igboananike på topp är frågan: Fågel eller fisk?