Sedan säsongsstarten är veingesonen Axeldal ansvarig tränare för division fem-laget Båstad/Torekov. Det betyder att fotbollskarriären som spelare med största sannolikhet är helt över.
- Jag har haft problem med ett knä och tanken är att jag inte ska spela något. Det vore konstgjord andning att ta med mig själv. Det finns andra som ska ha den chansen, säger Axeldal.
Karriären blev lång och framgångsrik. Det började hemma i Veinge IF innan resan gick vidare till Halmstads BK. Via Öster och Malmö tog han sig ut i proffslivet.
Först blev det Italien och Foggia, sedan hamnade han i England. Där var han med när Ipswich tog sig upp i Premier League, men för Jonas blev det istället i Cambridge United innan flyttlasset gick hem till Sverige. Första anhalten blev Häcken, innan han skrev på för Ängelholms FF för några avslutande säsongerna.
Men sista matcherna spelade han faktiskt för Torekov i några gästspel för ett par säsonger sedan.
- Vi trivdes bra i England, vi trivdes bra i Italien och har trivts bra i alla svenska klubbar och städer vi har varit i, säger han och syftar på sig själv och familjen.
Vad var karriärens höjdpunkt?
- OS i Barcelona 1992 är självklart en av dem. Men alla sejourer har varit bra och haft sina höjdpunkter, säger han.
Är du nöjd med din karriär?
- Man har ju alltid velat att det skulle gå bättre, men tittar man tillbaka är man jättenöjd. Ibland frågar man sig ändå vad man kunde gjort om man tränat hårdare? Det är det jag försöker förmedla till mina spelare nu. Det är nu man har chansen – då är det bättre att satsa nu. Men sen är det mycket tillfälligheter också, säger han.
Efter något år där Jonas Axeldal var ledig från fotbollen växte suget att ta sig tillbaka. Nu kombinerar han jobbet som elektriker på en firma i Västra Karup med att träna fusionen Båstad/Torekov. Något han trivs bra med.
- Jag har saknat fotbollen och det har känts naturligt att komma tillbaka som tränare. Det är fantastiskt roligt med fotboll. Det är svårt att hålla sig borta från den, säger han.
Grundutbildningen, en ”komprimerad baskurs”, gick han igenom i Eslöv tillsammans med andra gamla fotbollsprofiler.
- Vi fick en liten räkmacka där. Det var bland annat jag, Pär Zetterberg, Victoria Svensson och Johan Mjällby. Till hösten ska jag gå nästa steg, berättar han.
Hur känns tränarrollen?
- Det känns ganska bra. Man inbillar sig att man är en ganska bra instruktör.
Vad har du för idéer som tränare?
- Det viktigaste är att man hela tiden ska göra sitt bästa för laget. Sedan är jag noga med att berömma alla och skapa delaktighet, att få alla engagerade.
Båstad/Torekov ligger i mitten av tabellen och har fördelat våren ganska jämt mellan segrar, förluster och oavgjorda matcher. Han har ett blandat material att jobba med, där han talar sig varm om en grupp juniorer där han prisar ungdomstränarna för en bra insats.
- Men som alltid i de här serierna är spannet på kunskap ganska brett. Men det är ofta inställning som gör att man kommer vidare. Vetskapen om att det krävs uppoffring, säger han.
Vad har du för ambitioner med tränarsysslan?
- Dyker rätt tillfällen upp vill jag gärna träna lag högre upp i seriesystemet. Som alltid är det spännande att se hur lång man kan nå. Men först ska jag gå färdigt utbildningen, jag har mycket kvar att lära…
- Visst har man drömmar här också, men precis som när man spelade ska man ha tur även inom den här biten, säger han.
