Det våras för Larsson d y – årets HP-Dribbler

Han platsade inte ens bland Hallands 28 bästa och fick som yttermittfältare i Centerns pojklag se positionen som mittback innehas av – Sofia Arvidsson.

ANNONS
|

I dag är Sofia som bekant stjärna av dignitet i en racketsport.

Och Peter Larsson Halmstads BK:s senaste landslagsbidrag av mittbackar som nu belönas med HP:s Dribblern som den bästa spelaren i tidningens spridningsområde under 2007, enligt en enig jury bestående av förutom HP:s representanter även Björn Andersson, Stig Malmqvist och Nisse Billing.

Landslagsdebut mot Costa Rica, Årets kvast bland lagkompisarna i Halmstads BK, uttagen till matchen mot Turkiet och nu – HP-Dribblern.

Det har varit en flygande start för Peter Larsson på säsongen 2008. Som egentligen knappt har börjat...

– Ja, jag mår väl inte jättedåligt, direkt... ler han.

ANNONS

I går kom han hem från Istanbul. I morgon åker han med HBK till La Manga.

– Där brukar vi bo i lägenheter om sex personer. Och det är kul. Då brukar det bli mycket Xbox-spel och poker. Men helst inte längre än två veckor, sen kan det bli långtråkigt.

Peter Larsson, Ulf Jönsson, Ola Svensson, Tommy "Hacke" Andersson, Jesper Mattsson, Michael Svensson, Petter Hansson, Tommy Jönsson, Tomas Zvirgzdauskas, Peter Larsson... Raden av spelare i HBK:s starka mittbackstradition bara de senaste 25 åren kan göras lång.

Vissa har fått dra på sig landslagsdressen – andra inte.

Och just Peter Larsson är ett mittbacksnamn som förpliktar i HBK-kretsar.

– Fast jag såg aldrig honom spela, det var före min tid, inflikar Peter.

Kanske inte så konstigt eftersom Larsson d. ä. hade lämnat HBK och hunnit debutera för IFK Göteborg mot Kalmar som ersättare för Glenn Hysén 15 dagar innan Larsson d. y. föddes.

Drygt 100 mjölkkor och lika många kvigor – det var så Peter växte upp på gården Slangemöllan utanför Holm.

Men bondelivet var inget för Peter.

– Nej, gården har gått från generation till generation och att vara bonde är mer en livsstil än ett jobb där man sällan är ledig. Så jag och lillebrorsan Niklas har aldrig haft det intresset utan det är är pappa och storebrorsan Stefan som jobbar där.

ANNONS

– Men okej, jag vet hur man mjölkar en ko, medger han.

Pingis var annars familjens stora gemensamma intresse. Såväl pappa Jan-Olof som Stefan, Peter själv och Niklas lirade i Halmstad BTK, den senare även i Falkenbergs BTK.

– Jag var väl hyfsad, inte mer. Men det är bara Tommy (Jönsson) som slår mig i HBK.

Men hyfsad var inte tillräckligt för vinnarskallen Larsson. Av den anledningen var valet lätt när det så småningom kom att stå mellan bordtennisen och fotbollen som han börjat med i Centern som sjuåring tillsammans med kompisen Christoffer "Doffe" Andersson vars pappa Lars var tränare.

Visserligen fick han till en början som relativt liten yttermittfältare se Sofia Arvidsson – jodå, den Sofia Arvidsson! – inneha positionen som mittback, "hon var riktigt bra" och hans egen debut som tillfällig mittback slutade med – 0–10 mot HBK.

Därför var Peter heller aldrig aktuell på Elitpojklägret och platsade inte bland de 28 bästa i Halland till uttagningen.

– Tittar man på gamla klassfoton från sjuan och åttan så tillhörde jag de mindre. Det var först i nian som jag började växa på allvar och i huvudspelet och närkampsspelet var det förstås en fördel, säger 187 centimeter Larsson.

ANNONS

I dag är Peter Larsson en av Sveriges bästa mittbackar.

Och Sofia Arvidsson landets lysande kvinnliga tennisstjärna.

– Vi lärde känna varandra tidigt och hade ju även pingisen gemensamt. Så vi håller kontakten och brukar träffas när Sofia är hemma.

När insåg du att du var ganska bra på det där med fotboll?

– Det var när jag och Doffe som 14-åringar började träna med HBK:s U-lag. Det var på en högre nivå och jag minns speciellt en match på träningslägret i Holland när jag fick kliva in som mittback. Då föll bitarna på plats.

Via U-laget och dåvarande B-laget blev han så småningom lärling för att 2005 debutera debutera mot Hammarby och i fjol, efter mest spel på högerbacken, förpassa självaste Tommy Jönsson till vänsterbacken.

– Ytterback var helt okej. Men det är ändå i mitten jag trivs, där har man kontrollen på ett helt annat sätt.

Handen på hjärtat – hur kul är egentligen försäsongsträningen?

– Löpningen är väl minst rolig, men nu har vi många övningar med boll. Att köra med den när man är slutkört – det är nyttigt eftersom det oftast är då man tappar koncentrationen och misstagen kommer.

ANNONS

– Jag försöker förbättra uppspelen och att bli kvickare på små ytor. Tobbe (Arvidsson)har tjatat mycket på mig om det där, att inte ta för långa kliv.

Men ödmjukheten till trots, det är ändå attityden och vinnarskallen som är Peters stora egenskap. Vilket kan ha sina sidor...

– Jo, jag är en fruktansvärt dålig förlorare och tål inte att bli hetsad av polarna även om jag själv är likadan.

– Då blir jag sur och förbannad, oavsett om det gäller dataspel, spel på träningen eller sällskapsspel.

– Men det är nog bra att ha vinnarskalle i allt man gör – inte bara inom fotbollen. För det brukar gå över rätt fort.

Det var också den som tog honom till A-landslaget.

– Det gäller att inte vara för blyg utan ta för sig. Det är detsamma om man nån gång förhoppningsvis blir proffs utomlands.

Vilket var ditt inträdesprov?

– Vi var så många den här gången att vi gjorde ett uppträdande ihop med lite dans. Det var kul...

Kul – det är också definitionen för skönheten som tillsammans med Emil Jensens 1500-kubikare står i ett garage just nu i väntan på våren, en limegrön Kawasaki Ninja 600 kk.

ANNONS

– Det är visserligen bra acc i den, men framför allt är det frihetskänslan. Och vi är ett gäng, jag, Emil och några till HBK-are som har hojar och brukar ta en tur då och då.

Sedan augusti2006 bor Peter i egen lägenhet i centrala Halmstad. Ändå gapar väggar alltjämt tomma...

– Jag är faktiskt intresserad av inredning, men är lite lat – du vet, jag tar det sen. Men jag köpte en tavla i Thailand som jag ska rama in nu.

– Annars var en hörnsoffa, en hemmabio och en platt-tv det första som jag köpte när jag flyttade in här.

Är du lite prylgalen?

– Nej, jag tycker det är kul med nya prylar. Men jag är inte som Martin (Fribrock) – han ska alltid ha det senaste.

Peter plockar fram sitt dataspel Guitar hero, samtidigt som han poängterar att han aldrig har spelat något instrument, "men gärna skulle vilja".

Är du bra?

– Njae, hyfsad kanske. Men nu har jag inte spelat på ett tag.

Varpå Peter drar iväg 144 502 poäng med Guns N’ Roses "Sweet child o mine"...!

– Rekordet? Kring 170 000. Men det kan bli bättre.

ANNONS

Vinnarskallen Larsson har talat. Igen.

ANNONS