Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/7
ANNONS ▼

Rockkalas på hemmaplan

Konsert

Roxette
XXX The 30th Anniversary Tour
Örjans vall. 22/7.

En vanlig fotbollsmatch på Örjans vall lockar omkring 4000 Halmstadbor. När Roxette tar över planen en sval onsdagskväll i juli trängs 14 697 människor på det festivalliknande området: ortsbor, turister och turnéföljeslagare i en salig röra.

Detta trots att risiga recensioner och pessimistiska analyser av Marie Fredrikssons förändrade sångröst varit på allas läppar de senaste dagarna. Men nostalgisk poprock med Halmstads mest framgångsrika duo är fortfarande inte fy skam.

Nog är det så att Marie saknar en hel del av den kraft hon en gång hade. Hennes sånginsats pendlar hela kvällen mellan utmattat svag och envist stark och tyvärr lutar det ofta åt det förstnämnda.

Sprattelgubben Per Gessle å sin sida verkar inte ha åldrats en dag sedan tonåren. När han inte skuttar över scenen, sjunger, spelar och viftar med armarna så levererar han plektrum åt alla håll.

Inledande Sleeping in my car luktar sommar medan Stars får en mörkare och rivigare kostym live och ihop med Marie Fredrikssons djupare toner. I Spending my time hittar hon en bra balans och den melankoliska Crash! Boom! Bang! vinner publikens kärlek.

Ljusarbetet är maffigt och scenens bakgrund varierar mellan olika mönster, bland annat en snygg stjärnhimmel som passar ihop med stämningen. Men med tanke på konsertområdets storlek och det faktum att Marie sitter som en liten prick på samma stol hela kvällen, hade ett par förstorande tv-skärmar nog uppskattats av de mer avlägsna åskådarna.

Musikerna gör en finfin insats; bland annat leks välkända Gyllene tider-slingor på elgitarr in i programmet. Rykten om ett eventuellt gästspel från Harplingebandet är däremot inget annat än rykten.

Marie har en lång startsträcka i Watercolours in the rain, men i Fading like a flower får hon chans att ta igen det. It must have been love (det är lite svårt att tänka sig att den började som en Gyllene tider-låt) är förstås en storfavorit, men når inte riktigt upp till forna tiders glans. Jag skulle nog snarare säga att Dangerous är en av kvällens skönaste låtar.

Längst fram i publikhavet – som får agera sångkör mellan varven – bryter det ut ballongkalas i samband med avslutande Joyride.

Mindre tålmodiga besökare har redan börjat lämna konsertområdet när de klassiska inledande pianotonerna till Listen to your heart lockar ut Per och Marie på scenen igen. Det vore ju elakt att neka lyssnarna den lilla pärlan och dessutom, icke att förglömma, The look. Med ett välkänt "nana nanana!" ser Roxette till att skicka hem Halmstadpubliken på gott humör.

MEST LÄST