Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Tung litteratur. Rasmus Fleischer disputerade så sent som i förra veckan, men hans 640 sidor långa doktorsavhandling ”Musikens politiska ekonomi” finns redan tillgänglig som bok. ”Ja, även för att vara en doktorsavhandling är den ganska tjock”, säger han.

Rasmus Fleischer – pirat med doktorshatt

Piratbyråprofilen från Halmstad disputerar med sin avhandling ”Musikens politiska ekonomi”.

Redan under uppväxtåren i Halmstad låg musiken honom varmt om hjärtat. Men det blev ingen musikkarriär för Rasmus Fleischer. Som nybliven doktor i historia tacklar han i stället ämnet från det akademiska hållet.

– Jag gick en musiklinje på gymnasiet och fortsatte på Kungliga musikhögskolan i Stockholm, men jag valde att hoppa av, säger han.

Nu är den förre blockflöjt-isten, som kallar sig samtidshistoriker, aktuell med sin doktorsavhandling vid Södertörns högskola i Stockholm, ”Musikens politiska ekonomi”. I mitten av september disputerade han och avhandlingen finns redan i bokhandeln. Det är en nätt liten historia på 640 sidor.

– Ja, även för att vara en avhandling är den ganska tjock, säger Rasmus Fleischer på telefon från Stockholm.

Under 00-talet gjorde sig Rasmus Fleischer känd som en av förgrundsfigurerna inom Piratbyrån, en tanke-smedja som verkade för fri tillgång till kultur och information på internet – något som rimmade illa med upphovsrättslagen.

Därför var det heller ingen vild gissning att Fleischers doktorsavhandling skulle fortsätta på det spåret.

Han tar sitt avstamp under mitten av 1920-talet, när de elektroniska ljudmedierna helt skulle förändra hela musiklandskapet. Stumfilmsbiograferna slogs igen och biografmusiker blev arbetslösa.

Svenska staten tillsatte en utredning med utgångspunkten att hindra den levande musiken från att trängas undan och att skydda musiker från arbetslöshet. 1960 stiftades till slut upphovsrättslagen i Sverige.

– I min avhandling visar jag hur skivbolagen drog det längsta strået. Det som i början var tänkt som ett skydd för den levande musiken blev en lag som belönade skivbolagen och där musikerna till slut manövrerades ut, säger han.

Studien sträcker sig fram till 2000. Därmed utelämnas större delen av fildelningsvågen och hur cd-bubblan till slut sprack – kort sagt hur hela branschen tvingades anpassa sig till nya spelregler.

– Avhandlingen är redan tillräckligt tjock som den är! Om jag skulle börja skriva om musiken på nätet hade jag kommit in på allt annat som har med fildelning att göra. Vilket är så mycket mer än bara musik och det hade blivit alltför omfattande, säger Rasmus Fleischer.

Under 1900-talets senare del, från 90-talet och framåt, har musikbranschen gått mot en allt tydligare monopolisering. För 15 år sedan talade man om ”Big six”, alltså de sex stora skivbolagen.

Efter Universals uppköp av Emi har sex skivbolag halverats till tre. Rasmus Fleischer tror inte att trenden är på väg att vända.

– Skivbolagen måste sträva efter vinst. Snart finns det nog bara två skivbolag, om tio år kanske bara ett – monopoltrenden har gått långt. Jämför med Google, som ju är den enda sökmotorstjänsten som folk använder.

Nu för tiden måste det ändå ha blivit svårare för skivbolagen att reglera utbudet?

– Nja, i den mån som de lyckats förmå folk att samlas kring Spotify har de återfått kontrollen de förlorade i början av 00-talet. I Sverige har de gått samman och bestämt att det bara ska finnas en musiktjänst på internet – Spotify.

– Monopoliseringen får makten att koncentreras till ett fåtål aktörer, vilket skapar ett tråkigare och mer förutsägbart musikklimat. Men jag tror inte att den spännande musiken kommer från de stora skivbolagen. Det har alltid funnits ett viktigt musikliv utanför. Det handlar om sådant som finns på internet eller till exempel inom klubbkulturen.

Fleischer för även fram tesen att musik, som vi ser den i dag, enbart kan existera i ett kapitalistiskt samhälle – alltså i en värld där den säljs som en vara som både musikerna själva och bolagen tjänar pengar på.

– Förr i tiden, före den industriella revolutionen och innan det kapitalistiska samhället slog igenom på allvar, fanns inte musik på samma sätt som i dag. Visst, man sjöng och dansade och spelade, men det var nästan alltid del av ett annat sammanhang – inom julfirande, militärmarscher och högtidsmusik i kyrkan. I dag relaterar vi dock till musik som en konstform helt oberoende av något sammanhang.

Hade vi inte haft någon modern musik alls om det kapitalistiska samhället inte hade fått fotfäste?

– Det där är en hypotetisk fråga. Men ja... i delar av världen där kapitalismen inte slog igenom förrän senare, där lönearbete och pengar inte blev en del av människors vardag, har också musiken haft en helt annan situation. Det har inte varit oberoende musik på samma sätt som det är i dag.