Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Om långa bröst och X antal svåra mattetal…

Följ Meekatts blogg här!

Mammaaa? Varför har du så långa bröst, mamma? Idas mamma har inte det!”. Jaså Elton, det har hon inte? Nej, men det var ju jävligt roligt för henne då! Jag ler mitt mentalt störda leende och sätter mig på huk. ”Ja, lille vän. Du förstår att kroppen förändras lite när man får barn…”. Jag tänker att det är helt logiskt att skylla på honom här. Jag menar – det är ju knappast MITT fel att jag satt ihop med en elektrisk bröstpump i flera månader?

Jag avbröts dock av ett ”Men mamma, det är ju bara för att du är asagammal!” Eeeh? Vad händer här? Vadå gammal? Jag blir återigen ägd…av en fyraåring. Vad hände med mitt liv? (Och mina bröst?)

I går var det dags för läxläsning. Jag plockade fram papper, pennor och suddgummi och laddade med kaffe. Lite mysigt det där, att sitta i köket och få lite egentid med bara Alice. Jag föreslog att vi skulle börja med matten. Hur svårt kan det va? Men redan när jag öppnade boken infann sig en "skjut-mig"-känsla och jag hoppade snabbt över till läsläxan. Det är ju mycket bättre att börja med svenskan!

Vi läste, Alice svarade på frågor om sitt namn och ritade en fin dörrskylt med alla familjemedlemmars namn. Bra där. Sen var det då matten. ”Men mamma, vad menar de här?” Eeeh…j o… de menar att… VAR FAN ÄR FACIT!? Det fanns alltid i slutet på ”Vad var det jag räkna?”-böckerna som jag hade i skolan – vilket i och för sig kan förklara att jag fortfarande är usel på matte. Alice går i tvåan. På lågstadiet alltså! Och här sitter jag med mina långa asagamla bröst och försöker lista ut vad som är X samtidigt som jag ber mitt barn hålla upp 14 fingrar. 14!? Hur mysigt var det här egentligen?

Det är ett under att jag kan driva företag då det enda X jag kan relatera till och har lagt på minnet är Patrik Melander som jag delade det där kärlekshalsbandet med i högstadiet och hånglade med tills vi fick munsår.

Men, jag gjorde såklart det enda rätta i situationen: ”PAPPA? Alice är klar med svenskan så nu är det din tur!”

I våras var jag med Alice på utvecklingssamtal i skolan. De hade haft tema Religion och gjort fina små böcker. Jättefint. ”Visa för mamma Alice!” Ja, vad roligt – visa!

Hon öppnade stolt sin bok, log och frågade ”Vad heter kristendomens heliga skrift mamma?”. ”Det är Bibeln!” YES - bra Malin! Nästa fråga gällde islam och jag svarade stolt Koranen och tänkte ”Nu slipper jag i alla fall skämmas inför fröken Sofia!”. Sen kom frågan: ”Vad heter judendomens heliga skrift då?” Eeeeh? Det är ju…eeh…det är väl…nej. Men VAFAN Alice!? Hatar du din mamma? Är detta tacken för alla tidiga morgnar, luskamningar, spyor jag torkat och kilometervis med tejp som jag köpt? Jag blev ägd igen. Inför fröken?! Det var den veckopengen!

I går kom lappen hem. ”Dags att välja tider för utvecklingssamtal! ”PAPPA!? Det är DIN tur! (May the force be with you!)

Over and out.