Annika Bengtsson har skrivit en litterär bagatell, ”Kvinnor, vin och vänner”. Hennes grepp – att plocka in tre huvudpersoner från tre av sina tidigare böcker – är lika originellt som tilltalande. Med författarens frihet ser hon till att de träffas på en sommarkurs för bokbloggare på skånska Fridhems folkhögskola.
Vi vet alla hur det är att gå på kurs; förväntningar, farhågor, frihet från vardagsbestyr som middagsbestyr och barnens skolväskor. Annika Bengtsson fångar in känslan och låter den lilla gruppen formeras. Naturligtvis är det bara två män i sällskapet och naturligtvis innebär det en extra spänning. Utan att avslöja för mycket uppstår känslor av oväntat slag bland kursdeltagarna. Det är en innerlig skildring med värme och humor där det egentligen inte händer så mycket. Ändå är det svårt att släppa taget utan jag läser ivrigt vidare.
Måste man ha läst ”Snökupan” (2011), ”Mellan raderna” (2013) och ”Sorgbägare” (2014) för att veta vem Carina, Boel och Caroline är? Svårt att säga, eftersom jag råkar ha det försprånget. Men författaren tar oss vid handen och lotsar oss framåt med föredömliga presentationer så det borde fungera utan förkunskaper. Framför allt förmedlar hon en helt annan, betydligt lättare stämning som känns litet oväntad men avgjort enklare att ta till sig. I de tidigare böckerna finns mer av mörker, smärta och dramatik.
Kursveckan avspeglas i kapitelindelningen dag för dag. Mot slutet tycks det som om författaren inte riktigt vill släppa taget om sina huvudpersoner och tar några extravarv på temat vad som hände sen. För mig hade det inte gjort något med ett mer öppet slut. Kanske för en eventuell fortsättning. Fast det är säkert möjligt även nu.
Apropå bagateller så är språket ibland aningen för förenklat med tidstypiska uttryck som ”inte okej” och det eviga ”eller hur”. Likaså finns några slarviga korrekturfel, men dem ser jag enbart som bagateller efter några angenäma timmar ihop med Annika Bengtssons lättsamma berättelse. Hon har lämnat skuggorna och satt sig bekvämt tillbakalutad i solen. Där stannar jag gärna kvar en stund i hennes sällskap.
Läs även:Fem år med Gris i motvind
