- Vi kom överens om att arbeta med varandra och med andra partier för att sätta i gång processen med att bilda en ny irakisk regering, säger al-Abadi.
al-Sadr kan inte bli premiärminister eftersom han själv inte ställde upp i valet, men segern ger honom möjligheten att välja någon på posten. Han sägs sikta mot en teknokratregering med deltagare från flera partier.
- Vår dörr står öppen för alla partier så länge de är villiga att bygga upp vårt land, säger al-Sadr.
Al-Sadr har tydligt tagit ställning emot att Iran utövar inflytande över landet. Före valet gick regimen i Teheran offentligt ut med att de inte skulle tillåta att al-Sadrs koalition tog makten i grannlandet Irak. Iran har påverkat utnämningar av tidigare irakiska premiärministrar.
En ny regering ska formas inom 90 dagar efter valet. Förhandlingarna väntas pågå i flera månader.
Parlamentet har 329 ledamöter. Praxis är att premiärministern är shiamuslim, presidenten kurd och talmannen sunnimuslim.
Fakta: Muqtada al-Sadr
En del av Muqtada al-Sadrs popularitet stammar från hans familj. Fadern, den respekterade storayatollan Muhammad Sadiq al-Sadr, mördades 1999 sedan han trotsat diktatorn Saddam Hussein.
Muqtada al-Sadr byggde upp sin milis Mahdi-armén efter den USA-ledda invasionen 2003. Han ledde två uppror mot USA:s styrkor i Irak 2004. Mahdimilisen avvecklades 2008.
2005 gick al-Sadrs rörelse in i politiken och hans stöd var avgörande för att Nuri al-Maliki skulle bli premiärminister 2006. Sadristerna lämnade dock den regerande shia-alliansen 2007.
2014 meddelade al-Sadr att han drar sig tillbaka från politiken. "Jag tillkännager att jag inte beblandar mig i politiken och att det inte finns något block som representerar oss från och med nu", hette det i ett skriftligt uttalande.
I februari 2016 ledde al-Sadr en miljon demonstranter i protester mot korruption och för reformer. I april samma år deltog han i ockupationer i den kraftigt befästa så kallade Gröna zonen i Bagdad där regeringskvarter och utländska ambassader ligger. Protesterna fortsatte under 2017.
I april 2017 krävde han, som en av få shiitiska ledare, Syriens president Bashar al-Assads avgång.
