Det mumifierade huvudet som tillhörde guvernören Djehutynakht.
Det mumifierade huvudet som tillhörde guvernören Djehutynakht.

FBI knäckte 4 000 år gammalt mumiefall

Amerikanska federala polisen FBI:s experter har löst ett fall som förbryllat forskare sedan ett mumifierat huvud hittades 1915. En svensk forskare var inblandad i utredningen.

ANNONS
|

Fyndet gjordes i en plundrad grav i Dayr al-Barsha, ungefär halvvägs mellan Kairo och Luxor i Egypten. Graven tillhörde en guvernör med namnet Djehutynakht och hans fru med samma namn.

- Huvudet hittades på guvernörens kista, men vi var aldrig säkra på om det tillhörde honom eller henne, säger Rita Freed vid Boston Museum of Fine Arts, där gravens innehåll lagrats sedan 1920-talet, till The New York Times.

ANNONS

Tidigare försök att avgöra könet på personen hade misslyckats. Forskarna skulle behöva dna, vilket i sig är förknippat med svårigheter.

- För några år sedan skulle många kollegor säga att det är helt omöjligt att få tag på dna från en mumie, för dna bryts ned så snabbt på varma platser, säger Pontus Skoglund, forskare i evolutionär genetik och gruppledare för Francis Crick Institute i London, till TT.

Tänder lagrar dna bra

Huvudet i fråga var dessutom i dåligt skick. Dels blev det illa behandlat av plundrarna, dels har arkeologer ytterligare skadat det när de försökt fastställa identiteten.

FBI såg fallet som en utmaning att försöka utvinna dna och gav sig på ett försök med en tand från skallen.

- Jag trodde inte att det skulle fungera. Jag trodde att det skulle vara för nedbrutet, eller att det inte skulle vara tillräckligt mycket material, säger Odile Loreille, forensisk expert vid FBI, till CNN.

ANNONS

Just tänder har visat sig vara bra för att bevara dna, liksom exempelvis vissa ben från örat.

- Det som inte fungerar bra är mjukvävnader från mumier. Det är svårt att säga varför, säger Pontus Skoglund.

Genom att borra in i tanden, samla in pulvret, lösa upp det med hjälp av en kemisk substans och sedan köra den i motsvarande en dna-kopieringsmaskin, kunde Odile Loreille till slut slå fast att det rörde sig om en manlig skalle.

Analysen av dna:t har också stärkt tesen att forntida egyptier är närmare släkt med dagens européer och personer som bor i Mellanöstern, än dagens egyptier som härstammar mer från folk söder om Sahara.

- Odile skickade data som jag analyserade med våra program för att bekräfta att det verkligen var gammalt dna och inte något dna från labbmiljön eller från de som hanterat mumien på olika sätt, något som vi ser rätt ofta, säger Skoglund.

ANNONS

TT: Hur kan man vara säker på att det var mumiens dna?

- Det var så pass mycket degraderat dna, vi ser skador som bara sker post mortem. Efter att personen dött och dna:t inte repareras eller skyddas av cellen genomgår det en skadeprocess. Det blir mer eller mindre mutationer eftersom det ligger utan cellens skyddsmekanismer. Vi kunde se en mycket hög andel i datan som FBI producerade, som man bara kan se i dna som är minst tusen år gammalt.

Kan besvara frågor

Vanligtvis arbetar Pontus Skoglund med dna från stenåldersfall, från bland annat Sverige, stillahavsriket Vanuatu och Påskön. Att jobba med dna tillhörande en historisk person det finns information om är ovanligt, då de fynd som analyseras ofta är mer anonyma.

- Djehutynakht var bara ett första steg. Dna kan berätta om storskaliga processer, hur populationer flyttar in i nya områden, evolutionära anpassningar som skett för nya omgivningar, till mikroarkeologiska frågor som att bekräfta släktrelationer mellan olika personer i gravsammanhang, säger han.

ANNONS
TT

Fakta: Käkben togs bort

Djehutynakht och hans fru levde omkring 2000 år före vår tideräkning, och tros ha styrt en provins i forntida Egypten under mellersta riket.

Deras grav i Dayr al-Barsha i Egypten upptäcktes 1915 av arkeologer, men hade då redan plundrats. På kistan fanns ett mumifierat huvud som arkeologerna från början trodde var från en kvinna.

För att ta reda på vem personen var så fick det mumifierade huvudet för några år sedan genomgå en datortomografi. Det visade sig sakna käkben och att musklerna som används för att tugga tagits bort. Antagligen gjordes det i en ritual för att den avlidne skulle kunna äta, dricka och andas i livet efter detta.

Studien om dna-testet presenteras i tidskriften Genes.

Källa: The New York Times

ANNONS