Han studerar och är berättigad till tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt det nya lagförslag som väntas gå igenom i riksdagen. Men riktigt kan han inte glädjas. Tre år av ovisshet har satt sina spår. Och han vet inte vad som väntar när han har avslutat sina studier.
Det mest överhängande problemet för 18-årige Zakaria Naseri är att han inte har någonstans att bo. Han flyttar runt hos kompisar. Den som är över 18 år och har fått beslut om utvisning mister rätten till boende.
- Jag är hemlös. Jag har varit på Stadsmissionen, men de kunde inte hjälpa mig, berättar han för TT.
Familjen i Iran
Han är också sorgsen över kompisar som inte haft samma tur. Själv kom han till Sverige som ensamkommande i juli 2015, men har kamrater som sökte asyl efter den 25 november, den gräns som regeringen satt upp.
- Det känns dåligt. Om jag ska stanna så borde de också få stanna. De har också varit tre år i Sverige, säger han.
Zakaria Naseri är född i Afghanistan, men har inga minnen därifrån. Familjen flydde till Iran när han var liten, och i Iran finns föräldrarna och sex syskon kvar.
- Vi hade inget bra liv där. Det fanns inga jobb och vi kunde inte återvända till Afghanistan. Min pappa tyckte att jag skulle resa till Europa, kanske fanns det en framtid för mig där.
Lång väntan
På frågan om vilka hans framtidsdrömmar är tvekar Zakaria.
- När jag kom hit ville jag bli mekaniker, men efter första avslaget kunde jag bara tänka på om jag ska få stanna i Sverige eller inte. Just nu kan jag inte tänka på framtiden, säger han och ser trött ut.
Han fick vänta ett och ett halvt år på den första intervjun och fick vänta ytterligare ett år på svar från Migrationsverket. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd betyder respit men ger knappast framtidshoppet åter.