Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Anhöriga och vänner till den ihjälskjutne 22-åringen i Segeltorp under Mammors manifestation mot det dödliga våldet.

    Mammor i manifestation mot skjutningarna

    Mammor som fått sina söner ihjälskjutna manifesterade under söndagen mot det dödliga våldet. De vill synliggöra människorna bakom statistiken och tidningsrubrikerna – och se förändring.

    Flera hundra människor samlades på Sergels torg i centrala Stockholm för att lyssna till tal, sånger och hålla en tyst minut. Men framför allt för att höra mammorna berätta.

    - Jag öppnar dörren och det står två poliser utanför i uniform som ser väldigt allvarliga ut. Och det får mig att förstå att någonting har hänt, säger Katri Reyna, som hade sin tioåriga dotter bredvid på scenen hållandes i ett fotografi på sin bror.

    Klockan var tre på natten när de fick beskedet.

    - Polisen frågar mig: Är du Yonathans mamma? Och då förstår jag direkt.

    Första tanken var att den 20-årige sonen dött i en bilolycka och när polisen berättade att han skjutits ihjäl blev situationen ogreppbar. Hon hade läst tidningsrubriker om män som blivit skjutna och inbillat sig att alla andra, som inte är kriminella, inte behövde vara oroliga.

    Hon kunde inte berätta för dottern. I stället blev det polisens uppgift.

    - Keyla sitter i mitt knä. En polis sitter på huk framför mig och berättar det för henne. Och jag vet inte hur vi fortsatte efter det, det här var ett ögonblick som förändrade våra liv för alltid, säger Katri Reyna.

    Fyra ihjälskjutna

    Bara under de senaste två veckorna har en rad skottlossningar skett runt om i landet och minst fyra personer har dödats. I måndags sköts två unga män ihjäl i Hallonbergen norr om Stockholm.

    I publikhavet på "Plattan" stod Nilufer Hoang, 26, och omfamnade sina vänner.

    - Det är viktigt för mig att vara här i dag. Jag vill visa mitt stöd för de anhöriga som förlorat sina barn i gatuvåldet och för de bekanta jag har här som drabbats av gatuvåldet själva. Det är genom jobbet, jag jobbar på en skola, som jag känner dem och vi har förlorat många ungdomar.

    Hon var lite ledsen men såg med viss hoppfullhet på när presentatören Alexandra Pascalidou inledde manifestationen.

    - Det sker inte så ofta att man demonstrerar så här mot gatuvåldet, framför allt inte att mammor gör det, säger Nilufer Hoang.

    Bättre skolstöd

    Det finns familjer, mammor, syskon och vänner bakom varenda död. Även om det är jobbigt att visa sin sorg är det viktigt för att rikta ljuset mot problemet, tycker Carolina Sinisalo, som också är en av mammorna som förlorat sin son i en skjutning.

    Tillsammans vill de att samhället ska agera, och kräver bland annat bättre stöd i skolan och fler socialsekreterare.

    - Om vi mammor som har sorg kan göra det här så kan hela samhället göra det. Det finns inga ursäkter, säger Carolina Sinisalo.

    Manifestationen arrangerades även av organisationerna Förorten mot våld och Fuck våldet.

    Sinisalo, grundare av Fuck våldet, hoppas synliggöra frågan och för att få till konkreta förändringar. Hon vill bland annat se en kommission som arbetar mot att det finns så mycket vapen i omlopp på gatorna.

    "Finns inga bra ord"

    Under den en och en halv timma långa manifestationen hölls en tyst minut. Människor sträckte upp lappar med texterna: "Min vän", " Min medmänniska", "Min son".

    I publikhavet sågs bland andra utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), socialminister Annika Strandhäll (S) och Stockholmspolitikern Karin Wanngård (S).

    Framför värmeljus som kämpade för att inte slockna i den kyliga blåsten stod familj och anhöriga till den 22-årige man som sköts till döds i Segeltorp i slutet på oktober. Många tårar rullade ner för deras kinder.

    Runt torget fanns också poliser, men de behövde knappast styra upp ordningen. De har en krävande uppgift i sammanhanget då de utreder skjutningarna, och samtidigt är de som lämnar dödsbesked till föräldrarna.

    - Det finns inga bra ord att säga, berättar Viktor Adolphson på Södermalmspolisen.

    Han sätter högt värde på den här typen av manifestationer och menar att de synliggör dels offren, dels de familjer som drabbas av den värsta tänkbara katastrofen.

    "Jag blir jätteledsen"

    Katri Reyna, som förlorade sin 20-årige son, var nervös när hon klev upp på scen och kände att det delvis var jobbigt att ha dottern bredvid.

    - Fast samtidigt känns det som att hon har varit med om det här med mig från första början, hon är en del av det här. Och det känns bra för henne att vara delaktig.

    När en ny rubrik smälls upp med orden "JUST NU: Man skjuten", drabbar det henne hårt.

    - Jag tänker på familjen, jag vet vad de går igenom – och jag blir jätteledsen. Jag blir ledsen varje gång.