Vid förlossningar i Sverige är rutinen att kvinnan uppmanas att börja krysta först när barnet står med huvudet mot bäckenbotten, alltså när huvudet nästan är på väg ut. I exempelvis Storbritannien är synen en helt annan – krysta, det börjar man med så fort livmodermunnen är helt öppen.
- Om man börja krysta direkt när man är helt öppen, då tänker vi i Sverige att man att man forcerar mer. Det har varit stort fokus på stora bristningar, och man skulle kunna tänka sig att man kan brista mer för att man forcerar mer. Vi tänker att det ska vara så naturligt som möjligt, att man ska vänta tills det är dags och då kvinnan inte kan hålla emot längre, förklarar Eva Wiberg-Itzel, överläkare vid förlossningen på Södersjukhuset i Stockholm samt docent och lektor vid Karolinska institutet.
Kortare sista fas
Nu har en amerikansk studie undersökt två olika scenarion hos 2400 födande kvinnor, som alla fått ryggmärgsbedövning, epidural. Halva gruppen lottades till att börja krysta så fort livmodermunnen öppnat sig helt, medan andra halvan uppmanades att vänta ytterligare 60 minuter innan de började.
När forskarna sedan jämförde hur förlossningarna gått såg man att andelen som fick förlösas med kejsarsnitt var lika stor, nära 15 procent, oavsett om man börjat krysta direkt eller väntat. Ett kejsarsnitt är precis som alla andra ingrepp förenat med risk för vissa komplikationer. Om man dessutom blir gravid igen finns en ökad risk för att livmodern brister och att moderkakan sätter sig i det gamla ärret.
Däremot var blödningar och infektioner hos kvinnan mindre förekommande i gruppen där man börjat krysta direkt. Den sista fasen av förlossningen blev dessutom kortare för dessa kvinnor, även om de fick krysta mer, visar studien som gjorts vid Washington University och presenteras i tidskriften Journal of the American Medical Association.
Konservativ vård
- Jag tycker att studien är spännande, eftersom det här är något som vi brottas med i den kliniska vardagen: när ska man börja krysta? säger Eva Wiberg-Itzel.
Den aktuella studiens huvudförfattare, Alison Calhill som är professor i obstetrik och gynekologi , tror att den kan påverka vilken metod som väljs vid förlossningar framöver.
"Våra fynd kan guida vårdpersonal i hur de bättre ska hantera den sista fasen före födseln, så att kvinnan och barnets hälsa blir den bästa möjliga", säger hon i ett pressmeddelande.
Men det är svårt att förändra förlossningsvården, hävdar Eva Wiberg-Itzel. Man går mycket på traditioner, säger hon.
- Förlossningsvården är väldigt konservativ. Det vi har gjort i alla år, så gör vi. Och det här är en tradition i Sverige att man ska vänta. Jag skulle jättegärna vilja diskutera den här artikeln med mina kollegor, prata om varför vi gör som vi gör.
Fakta: Förlossningens faser
Latensfasen: Är första delen av förlossningen, då kroppen börjar förbereda sig för då barnet ska födas fram. Den här fasen kan ta upp till 20 timmar och börjar oftast med värkar, alltså att livmodern drar ihop sig i en sammandragning.
Öppningsskedet: Nu känns värkarna starkare. I den här fasen ska livmodertappen öppna sig helt, till tio centimeter, så att barnet kan komma ut.
Utdrivningsskedet: Är sista delen av förlossningen, då barnet kommit så långt ned i bäckenet att det är dags att trycka ut det genom slidöppningen. Nu brukar kvinnan känna att hon vill krysta.
Efterbördsskedet: Moderkakan lossnar från livmoderväggen när barnet fötts, och ska också komma ut. Samtidigt börjar livmodern dra ihop sig.
Källa: 1177 Vårdguiden
