- Sociala medier och digitala verktyg gör det möjligt att få stöd på ett sätt som inte var möjligt tidigare, säger Ylva Hård av Segerstad, docent på Institutionen för tillämpad it vid Göteborgs Universitet.
Hon har forskat på sorgearbete i sociala medier och har bland annat studerat en sluten stödgrupp på Facebook för föräldrar som förlorat barn. Gruppen har omkring 2000 medlemmar. Den är modererad och man ansöker om medlemskap och det prövas så att de som blir medlemmar verkligen drabbats av en förlust. För många får gruppen en stor betydelse.
- Gruppen är tillgänglig när som helst, dygnet runt, var som helst och hur länge som helst. Det är inte samma sak som om man ska träffas fysiskt i en stödgrupp.
Stor betydelse
För många har de digitala kanalerna helt enkelt blivit ett forum för sorgebearbetning och tröst.
- Man har möjlighet att komma i kontakt med många fler människor än vad man kan annars, människor som alla delar en liknande erfarenhet, säger Ylva Hård av Segerstad.
Det finns en rad liknande grupper. Grupper för människor som förlorat en anhörig efter ett våldsdåd, eller genom ett självmord, grupper för dem som mist någon genom en sjukdom eller att någon nära gått bort mitt i livet. Grupperna är ofta användardrivna och har skapats av ett behov att få kontakt med andra som har liknande erfarenheter och kan uttrycka förståelse.
"Inte ensam längre"
- En grupp kan innehålla personer som förlorade sin nära anhörig för 30 eller 40 år sedan och andra som gjorde det förra veckan. Det skapar en möjlighet att få hjälpa av andra som gått igenom processen före mig, säger Ylva Hård av Segerstad.
Diskussionsgrupper är ofta inte det enda sättet att bearbeta sin sorg på nätet. Många har egna bloggar, lägger ut material på sina öppna Facebook- eller Instagramflöden eller på annat sätt berättar minnen och delar sorgen efter den person som gått bort. Och ibland upplever de sörjande att vänner och anhöriga har lättare att uttrycka sitt deltagande via de sociala medierna än när man möts ansikte mot ansikte.
- Det är en paradox. För Facebook beskylls ofta för att vara ytligt och glättigt. Men i sådana situationer kan orden uppfattas som mer äkta, berättar Ylva Hård av Segerstad.
Fakta: Några råd om sorg på nätet
• Tänk på att det som lagts ut på internet kan ligga ute för alltid. Även om man raderar något eller skapar slutna grupper, så kan det finnas kvar i framtiden och bli offentligt.
• Om du deltar i sociala forum, var noga med vad du skriver och förmedlar. I känsliga situationer är det viktigt att tänka både en och två gånger innan man trycker på sändknappen.
• Om du skapar bildspel, fundera noga på vad du lägger ut och hur det kan uppfattas. Stäm gärna av med andra personer innan du publicerar.
• Om du inte hör till den avlidnes närmaste anhöriga – stäm alltid av med dem innan du skapar något i någon annans namn.
• Om den avlidne haft ett Facebook-konto kan man antingen avsluta kontot eller göra om det till en minnessida. En begäran kan göras direkt på Facebook. Om den avlidne har haft en egen blogg, kan den antingen stängas ner eller få ligga kvar som ett minne. Om den ska finnas kvar, måste årsavgiften betalas. Kontakta den aktuella leverantören.
Källa: Fonus
Fakta: Några organisationer på nätet
Paraplyorganisation: Samarbete för människor i sorg (www.samsorg.se)
Riksförbundet för Suicidprevention och efterlevandes stöd, SPES (www.spes.se)
Vi som mist någon mitt i livet, VIMIL (www.vimil.se)
Föreningen Vi som förlorat barn, VSFB (www.vsfb.se)
Nätverk för föräldrar som har förlorat barn, Febe (www.febe.net)
Randiga huset (www.randigahuset.se)
Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade, RAV (www.rav.se)
Spädbarnsfonden (www.spadbarnsfonden.se)
Källa: Vårdguiden med flera
